Livsmedelsverket backar och beklagar uttalanden om Ionosil!

Marianne Boysen på Livsmedelsverket säger i ett brev till oss angående uttalanden om silver i kosttillskott: "I utlåtandet uttalar sig Livsmedelverket allmänt om potentiella risker med hälsokostprodukter som innehåller kolloidalt silver. Livsmedelsverket beklagar om omnämnandet av Ion Silvers produkt ändå kan kommit att framstå som en riskvärdering av densamma." Vidare skriver Marianne att "Angående risken för argyria i samband med intag av hälsokostpreparat som innehåller kolloidalt silver framgår i den vetenskapliga litteraturen inte vilken dos som krävs för att argyria ska uppstå". Detta är ett högst anmärkningsvärt uttalande då det innebär i praktiken att man står och uttalar sig i TV och media och påstår att produkten kommer ge argyri - en gråfärgning av huden - utan att ens veta hur mycket silver som krävs för att man ska riskera att drabbas av just detta. Det är lite grann som att i TV gå ut och säga "drick inte vatten för det finns fall där människor drunknat i vatten". Det blir lätt lite Monty Python över det hela. Vi har berättat för Marianne att de säkerhetsdata som myndigheterna själva förfogar över säger att vår produkt är fullkomligt harmlös och att det är totalt omöjligt att få nämnda biverkning av vår produkt!

Detta säger alltså en svensk myndighet som man tycker borde sätta sig in i saker och ting innan man uttalar sig i TV? För att överhuvudtaget riskera att drabbas av argyri måste man enligt publicerade säkerhetsdata från WHO och EPA, konsumera minst 15 teskedar Ionosil dagligen i 80 år! Doseringsanvisningen säger 2-6 teskedar. Det finns med andra ord utrymme för 9 teskedar per dag ytterligare innan man når nivåer som kanske kan ge en biverkning. Nolleffektdosen eller NOAEL (No Observed Adverse Event Level) är satt till 10 gram silver under en livstid. Detta motsvarar 1000 liter med Ionosil. LOAEL (Lowest Observed Adverse Event Level) som är lägsta nivå som kan ge en oönskad biverkning - är satt till 25 gram silver under en livstid. Detta betyder 2500 liter Ionosil eller motsvarande 15 teskedar Ionosil dagligen under 80 år.

Se de säkerhetsdata vi publicerat kring produkten här: Säkerhetsdata Ionosil och jämförelsedata med gamla silverbaserade läkemedel från 1900-talet här: Jämförelsedata silver

Trots otaliga påstötningar till myndigheten om att man borde hjälpa till att ställa tillrätta situationen med ett pressmeddelande så har myndigheten "för närvarande" inga planer på att ta sitt ansvar för det misstag man begått. Deras chefsjurist låter hälsa detta:

Dnr 5407/07 Till Ion Silver
Med anledning av era brev den 13 mars och 2 april 2008 får jag meddela att Livsmedelsverket för närvarande inte avser att gå ut med något pressmeddelande eller någon annan ytterligare information till allmänheten i fråga om kolloidalt silver. Hälsningar Göran Anér, chefsjurist

Då vi inte riktigt accepterar att man får bete sig på detta sätt så har vi i vår jakt på lite rättvisa och objektivitet kontaktat både näringsministern och Justitiekanslern. Vi får se om det kan komma något ur det?

Här är den anmälan vi gjort till Justitiekanslern:

Till: Justitiekanslern

Från Anders Sultan och Leif Stålbrand, Ion Silver, Löddeköpinge 17 april 2008

Skrivelse angående Livsmedelsverkets kritik av silver i kosttillskott
Vi söker nu Justitiekanslerns hjälp med att få upprättelse för den behandling som Livsmedelsverket, Läkemedelsverket och Rapport utsatt oss för genom sin ogrundade kritik av vår produkt Ionosil (kolloidalt silver) i Rapport den 25 november 2007. "Farligt för hälsan och miljön" var rubriken på inslaget. Detta är en mycket verklighetsfrämmande beskrivning av vår produkt. Även pressmeddelanden spreds runt i landet efter detta inslag och varenda dags- och kvällstidning var fylld med rapporter om hur farligt det var att använda produkten. Till och med tidningen Kommunalarbetaren har skrivit om det.

Livsmedelsverket, Läkemedelsverket och Rapport kritiserade vår produkt av den enkla anledning att den innehåller silver i spårämnesmängder - 10 tusendels gram per liter. Det är som om man på bästa sändningstid skulle kritisera ett mineralvatten typ Ramlösa. Detta dessutom utan att ha något som helst belägg för de anklagelser man framförde. Kritiken var totalt ogrundad och det har vi med vetenskap och referenser med all tydlighet visat Livsmedelsverket.

Livsmedelsverket har i sin korrespondens med oss beklagat hur inslaget uppfattades och påstår att dom inte haft en aning om hur mycket silver som behövs för att man skulle riskera att få biverkningar (som enbart är av kosmetisk karaktär). Detta trots att man i sina egna säkerhetsdata för silver enkelt kan utläsa att man kan använda maxdosen av vår produkt i över 80 år (motsvarande 1000 liter av vår produkt) utan att riskera några som helst negativa effekter. Nolleffektdosen, som man i dessa sammanhang talar om, är 10 gram silver under en livstid. Varför har man då från Livsmedelsverket uttalat sig om detta som man inte kan, kan man fråga sig? Vet man inte, så tar man väl reda på hur det ligger till? Speciellt innan man uttalar sig i TV? Vad är det för rutiner man har på Livsmedelsverket som förordar negativa uttalanden i media före man kontaktar företaget vars produkt man har frågetecken kring? Detta kan omöjligen vara rutiner man har när man konfronteras med produkter som man kan ha frågetecken kring!

Enligt myndighetens egna säkerhetsdata föreligger en risk för negativa effekter av produkten först då man intagit 25 gram silver. Detta motsvarar 2500 liter av vår produkt och med den doseringsanvisning som följer med produkten (2-6 teskedar dagligen) så tar det över 200 år att konsumera 2500 liter. Man kan alltså med enkelhet konstatera att myndigheten begått ett grovt misstag i sin bedömning av vår produkt när man får det att låta som fullständigt självklart att man drabbas av oönskade negativa effekter bara man använder sig det minsta av produkten. Det är precis så här många användare uppfattat TV-inslaget. Vi har haft användare som ringt och varit förtvivlade och till och med de som lämnat igen flaskor för att man vill ju inte bli "grå".

Efter inslaget i Rapport skrev vi ett öppet brev till Livsmedelsverket. Detta resulterade i att vi faktiskt fick komma till tals och ifrågasätta deras resonemang. I kommunikationen med oss har verket uttalat bl a följande citat:

"I utlåtandet uttalar sig Livsmedelverket allmänt om potentiella risker med hälsokostprodukter som innehåller kolloidalt silver. Livsmedelsverket beklagar om omnämnandet av Ion Silvers produkt ändå kan kommit att framstå som en riskvärdering av densamma." och "Angående risken för argyria i samband med intag av hälsokostpreparat som innehåller kolloidalt silver framgår i den vetenskapliga litteraturen inte vilken dos som krävs för att argyria ska uppstå. Argyria är ett ovanligt tillstånd, men känt sedan länge."

Man beklagar alltså att deras uttalanden framstått som en riskutvärdering av vår produkt och man erkänner utan omsvep att man inte vetat hur mycket silver som krävs för att ge oönskade biverkningar. Dessutom säger man att argyri är ett ovanligt tillstånd. Att man skulle ha pratat generellt om silver i kosttillskottssammanhang framgick inte av det reportage man gjort i Rapport - utan här var det bara vi som fick klä skott för kritiken.

Hela kommunikationen med Livsmedelsverket finns arkiverad här: http://www.ion-silver.com/brev.htm För att få en så komplett bild som möjligt bör man läsa igenom detta.

I kommunikationen med Livsmedelsverket har de fått inse att deras kritik var felaktig. De agerade förhastat och har aldrig varit pålästa i ämnet. Därför borde man kontaktat oss innan man uttalade sig i media. De argument gentemot produkten man ursprungligen framförde var följande:

1. Argyri - en gråfärgning av huden. Den enda verifierade bieffekten av ett för stort silverintag, en kosmetisk sådan som är så ovanlig att det finns bara ca 300 fall registrerade under hela 1900-talet - en period då man frikostigt skrev ut starka silvermediciner. Denna biverkning orsakades alltså av läkemedelsklassade produkter som var uppemot 30.000 gånger starkare (300.000 ppm) än vår produkt (10 ppm) - inte av kosttillskott som är det vi marknadsför. Läkemedlen byggde på silvernitrat, som tillverkas genom att man löser silver i salpetersyra. Vår produkt är en ren elektrokolloidal produkt som produceras med hjälp av lågspänning och rent vatten. Det är med andra ord en oerhört stor skillnad mellan produkterna.

2. Miljöpåverkan. Vi använder mindre än ett halvt kilo silver i hela vår årsproduktion på strax under 50.000 liter. Detta säger lite grann om hur svag produkten är - samtidigt kan man omöjligen anklaga oss för att bidra till någon form av negativ miljöpåverkan. Rapport satte som tidigare nämnts rubriken på inslaget till "Farligt för hälsan och miljön". Detta stämmer alltså definitivt inte.

3. Vidare hävdar man att silver inte används till något i kroppen. Trots detta så finns det 1-2 mg silver i våra kroppar. Den etablerade vetenskapen kan tyvärr inte allt om alla mineralers funktion i kroppen. Det var så sent som 1930 som man upptäckte att mineralet jod faktiskt behövdes av kroppen för produktion av sköldkörtelhormon. Innan dess hade man avfärdat jod precis som man nu gör med silver. Vi har hänvisat till den senaste forskningen som visar att silver krävs för att vissa fysiologiska funktioner hos immunförsvaret ska kunna fungera optimalt. Silver har en syreackumulerande förmåga och kan lagra tio gånger sin egen volym med syre. Detta utnyttjar immunförsvaret när det oxiderar angripande mikroorganismer. ROS, Reactive Oxygen Species är en av dessa funktioner. Vi har hänvisat till en artikel med omfattande referenslista skriven av de amerikanska läkarna Gordon och Holtorf. http://www.imref.org/articles/pdfs/Townsend_II.pdf

EU:s kosttillskottsdirektiv (FSD - Food Supplement Directive - 2002/46/EG) stipulerar dessutom att man inte behöver påvisa att ett specifikt mineral används av kroppen för att kunna få sälja detta mineral som ett kosttillskott. Det räcker med att påvisa att mineralet är en del av vår kost i form av att det finns i vatten eller mat som vi äter. Detta finns klart belagt för silver. EU:s FSD stipulerar vidare att det ligger på myndigheterna att bevisa att ämnet ifråga skulle kunna ge oönskade effekter. Några sådana uppgifter i form av studier på en produkt motsvarande vår finns inte redovisade från Livsmedelsverkets sida. Att svenska myndigheter ger sig in och på detta sätt kritiserar ett kosttillskott som är godkänt att marknadsföras och säljas under gällande EU-direktiv, strider mot EU-rätten. När man insåg att produkten var EU-godkänd försökte man dessutom lagstifta konsumentskyddslagar i Riksdagen. Birgitta Eriksson (s) ställde i Riksdagen frågor om hur man skulle kunna skydda konsumenter från produkten nu när EU tillät den. Jordbruksministern fick då bryta in och säga att det är EU-rätten som gäller. Kolloidalt silver av den här formen säljs för övrigt lagligen över större delen av världen utan att myndigheterna försöker lägga sig i.

4. Man hävdade dessutom att vår produkt kan skapa antibiotikaresistenta bakterier. Detta finns inte belagt i någon form av studie. Det finns inga studier som stödjer uttalandet och man kan inte döma baserat på oprövade hypoteser. De studier de hänvisar till är inte gjorda på ett 10 ppm starkt kosttillskott i doser om 2-6 teskedar per dag. Studierna handlar istället om bakterier från brännskador som blivit resistenta av silver i de ofta ineffektiva former man använder i silverkompresser. Vi har å andra sidan hänvisat till två oberoende studier (en iransk och en indisk) som istället visar att silver i denna form som vi säljer det i, kan hjälpa till att få ordning på bakterieinfektioner där antibiotika inte längre har effekt. Silver i den form som vi säljer det kan alltså lösa problem orsakade av antibiotika. Detta har vi belägg för även i form av egna labbstudier samt fallbeskrivningar som involverar antibiotikaresistenta infektioner. Vi kan alltså hänvisa till tre studier och Livsmedelsverket kan inte hänvisa till någon studie - som behandlar en produkt motsvarande vår. Myndigheterna är tyvärr dåliga på att hålla sig till ämnet. Det är ett 10 ppm starkt kosttillskott vi säljer - inte en silvernitratbaserad brännskadekompress. Funktion och effekt går inte att jämföra produkterna emellan. Vi har även hänvisat till att intaget av silver från vår produkt både till form och mängd överensstämmer med vad moder natur gett oss under hela evolutionen. Studier visar att silver som finns i flodvatten till 70 procent existerar i jonisk form. Samma form som vår produkt. Intagsmängder kring 90 mikrogram var vanliga i USA på 1940-talet. Detta finns belagt i form av studier. Det motsvarar två teskedar av vår produkt. Att kritisera oss är då samma sak som att kritisera moder natur! Idag påstår Livsmedelsverket att ett intag om 7 mikrogram hör till det normala i Sverige. Detta är en faktor tio mindre och talar för vår sak vad gäller att ta ett litet tillskott med silver för att komma upp i nivåer som var vanligt förr. Detta är syftet med kosttillskott.

Vi har krävt av Livsmedelsverket att man nu när man sett att man haft fel, går ut med en dementi i form av ett pressmeddelande. Det vore en logisk konsekvens av deras överilade handlande tycker man. Detta vägrar man dock göra - förmodligen av prestigeskäl. Deras chefsjurist låter meddela oss att:

Dnr 5407/07
Till Ion Silver

Med anledning av era brev den 13 mars och 2 april 2008 får jag meddela att Livsmedelsverket för närvarande inte avser att gå ut med något pressmeddelande eller någon annan ytterligare information till allmänheten i fråga om kolloidalt silver.

Hälsningar
Göran Anér, chefsjurist


Vårt lilla företag har drabbats hårt av Livsmedelsverkets, Läkemedelsverkets och Rapports agerande - både ekonomiskt och anseendemässigt. Jag utgår från att även myndigheter får ta sitt ansvar när man av olika anledningar begår misstag. Rätt ska vara rätt tycker man och vårt företag ska inte drabbas för att en tjänsteman på Livsmedelsverket inte sätter sig in i saker tillräckligt väl innan hon uttalar sig i negativa ordalag om produkten. Vi påminner om att myndigheten inte en enda gång kontaktade oss för klarlägganden innan man gick ut i media.

Hur kan man kritisera ett företag i Rapport utan att ens ha konsulterat företaget vars produkt man kritiserar? Hur kan man vägra hjälpa till att ställa tillrätta situationen väl man upptäcker att man hade fel på alla de punkter man tog upp i TV?

Rapportinslaget finns kvar på Rapports hemsida: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=45952&a=982051&lid=aldreNyheter_976772&lpos=rubrik_982051

Att produkten det handlar om skulle kunna ge upphov till resistensutveckling finns som tidigare nämnts inte belagt på något vis. Färgning av hud och inre organ kräver tiotusentals gånger starkare produkter i andra former och i mycket högre doser än vad vår produkt används i. Gamla läkemedelsklassade produkter ligger bakom sådana effekter. Vi har refererat till myndigheternas egna säkerhetsdata tidigare. Att ett halvt kilo silver skulle kunna utgöra en miljöpåverkan är märkligt och bara ytterligare ett bevis på att de inte undersökt produkten och följaktligen inte vet vad de pratar om.

Läkemedelsverket anspelar i Rapportinslaget på att vi skulle blivit polisanmälda. Läkemedelsverkets Björn Beerman uttalar sig i Rapport på detta viset: "Vi har polisanmält företag som säljer kosttillskott..." Uttalandet var förvirrande i det att människor som såg inslaget automatiskt gör kopplingen att företaget och produkten som inslaget handlar om är polisanmält. Så är oss veterligen icke fallet. Notera att Beerman säger att de polisanmält "företag" som säljer kosttillskott - inte specifikt Ion Silver. Intressant att notera är att de användarberättelser som det refereras till, togs bort på Läkemedelsverkets anmodan ett helt år innan reportaget sändes och nyhetsvärdet i det kan således ifrågasättas.

Vi misstänker att mycket av Livsmedelsverkets felaktiga bild av vår produkt kan komma ur forskaren Åsa Melhus oinitierade uttalanden om vår produkt. Hon går lite väl långt när hon anklagar vår produkt för att ha gett Rosemary Jacobs i USA argyri. Hon säger detta i ett anförande inför Läkarsällskapet i april 2007. Melhus säger lite nonchalant att Rosemarys tillstånd kommit sig av "... när hon var ung käkade hon Ionosil". Att detta är en ren lögn är lätt att bevisa. Rosemary Jacobs berättar själv på sin hemsida hur nässpray (som hon kallar för CSP - Colloidal Silver Protein) utskriven av hennes specialist på 1950-talet gett henne en missfärgning av vävnaden i ansiktet. Det fanns en hel del olika silverprodukter på denna tiden men det centrala i det hela är att det är tal om en läkemedelsklassad produkt som skrevs ut av en läkare. Det handlar absolut inte om ett modernt producerat kosttillskottsklassat kolloidalt silver. Ionosil är en svensk produkt som lanserades år 2002. Den har definitivt inte sålts i USA på 1950-talet och det kan således ställas utom allt tvivel att det inte är Ionosil som orsakat Rosemary Jacobs besvär. Däremot är det uppenbarligen som så att ett på den tiden godkänt läkemedel orsakat det. Vi trodde att en forskare som Melhus hade större kunskap om skillnader mellan olika silverprodukter och större integritet än vad hon uppvisar i detta sammanhang. Tyvärr sprider Melhus även att silver skulle vara en giftig tungmetall. Även detta är fel. Silver är en ogiftig övergångsmetall. Det är olika silversalter som är giftiga. EU skulle inte godkänna silver i kosttillskottssammanhang om det var påvisat att mineralet i sin rena form är giftigt. WHO säger definitivt inte att silver är giftigt och det är dessa data som myndigheternas nolleffektdata grundar sig på. Vi finner det synnerligen märkligt att en forskare inte kan hålla sig till sanningen i dessa sammanhang.

Eftersom Melhus anförande ligger kvar på nätet så kan man se det här: Klicka på "play". Snabbspola till hennes uttalanden om Ionosil ca 23.40 in i programmet: http://www.abiliteam.com/ability/show/qks/sls_24april/speed.asp

Vi har redan för ett år sedan bett Melhus dra tillbaka sin anklagelse och redovisa sina forskningsresultat för oss, men inte hört av henne. Hon ignorerar oss totalt.

Vi önskar nu Justitiekanslerns hjälp med att få Livsmedelsverket att ta sitt ansvar. Vi vill att man istället för att beklaga det inträffade för enbart oss, går ut med ett pressmeddelande - så att de som fick fel bild uppmålad för sig genom Rapport och media, kan få denna felbild korrigerad. En ursäkt ska naturligtvis nå samma målgrupp som det ursprungliga inslaget i Rapport och övriga media gjorde. Rapport som gjorde inslaget ska naturligtvis också hjälpa till att dementera de felaktiga uppgifter man hjälpte till att sprida. I pressmeddelandet ska klart framgå att silver inte är en giftig tungmetall och att vår produkt omöjligen kan ge argyri om den används på anvisat sätt.

Den effekt myndigheternas ogrundade kritik fått för oss både försäljningsmässigt som anseendemässigt, söker vi dessutom ekonomisk kompensation för. Livsmedelsverkets uttalanden har skapat stor förvirring bland våra kunder som tidigare sett oss som seriösa aktörer på marknaden. Den försäljningsnedgång och den badwill detta utspel orsakat oss, bedömer vi vara avsevärd.

Med vänlig hälsning,
Anders Sultan och Leif Stålbrand, Ion Silver, Löddeköpinge. Tel 046-712360

Här kan du nu i kronologisk ordning läsa kommunikationen mellan oss och Livsmedelsverket från vårt öppna brev till dom i november 2007 till idag...

Från: Ion Silver, Löddeköpinge

Till: Livsmedelsverket, Generaldirektör Inger Andersson samt Åke Bruce

Ärende: Den ogrundade kritik ni framfört gentemot det silverbaserade kosttillskottet Ionosil

Öppet brev till generaldirektör Inger Andersson, Livsmedelsverket - livsmedelsverket@slv.se., Åke Bruce, Livsmedelsverket, livsmedelsverket@slv.se.

CC:
Riksdagsman Birgitta Eriksson (s), birgitta.eriksson@riksdagen.se
Justitieminister Beatrice Ask (m), beatrice.ask@riksdagen.se
Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp), nyamko.sabuni@riksdagen.se
Jordbruksminister Eskil Erlandsson (c), eskil.erlandsson@riksdagen.se

Media, samt alla andra som kan ha intresse av att sätta sig in i hur det egentligen ligger till.

Sanningen bakom silver i kosttillskott. Den ogrundade kritiken gentemot Ionosil
Då Rapport den 25 november utbrast att silver i kosttillskott var farligt för både hälsa och miljö, då var det en och annan som satte kaffet i vrångstrupen. Detta av först och främst två vitt skilda orsaker. Dels finns det de som blivit rejält uppskärrade över myndigheternas påstådda avslöjanden, dels finns det de som inte förstår hur en myndighet kan uttala sig på detta vis om ett fullständigt harmlöst ämne som silver ändå är. När man sen dessutom känner till hur svaga doser det rör sig om så blir man än mer förvånad.

Detta omfattande dokument har vi tagit fram för att belysa hur fel man har i de påståenden som lagts fram gentemot vår produkt Ionosil. Man har framfört kritik på tre områden - resistensutveckling, argyri och miljöpåverkan. Vi kommer här bemöta de extremt osakliga argument som framkastats gentemot vår produkt inom just dessa områden. Vi kommer med vetenskapliga belägg och studier visa att myndighetens kritik är på alla punkter helt obefogad och många gånger att den inte ens handlar om vår produkt. Silver kan för en oinitierad lekman vara ett väldigt svårförståeligt område, vi har full förståelse för det. Samtidigt har vi 10 års erfarenhet av området och om ni bara lyssnar på våra argument så kommer ni få en större förståelse för situationen. Det märkliga är att myndigheterna inte en enda gång kontaktat oss för klargöranden. Varken före eller efter Rapportutspelet. Man gör denna attack på Ionosil uppenbarligen för att skrämmas och misskreditera en väldigt säker produkt som faktiskt vad gäller säkerhet och styrka går att likna vid de flesta livsmedel, eller rent av vanligt mineralvatten. Ska det verkligen vara så att man från myndighetshåll gör ett utspel - utan att först konsultera den det handlar om, och sen inte ens låta den anklagade få gå i svaromål efteråt ens? Det är ju inte ens i närheten av de regler och processer som landet bygger sin samhällsform på!

1. Resistensutveckling
Man kan inte automatiskt anta att man blir silverresistent om man intar silver i mikrogramdoser som ett kosttillskott, bara för man noterat ett fall av silverresistenta bakterier orsakade av en kompress på ett bensår. Det rör sig om två helt olika verkningssätt - silverintag oralt från ett kosttilllskott respektive sårbehandling utvärtes. Resistensutvecklingen i det konstaterade fallet rörde sig om en silvernitratbaserad kompress. En sårkompress alltså - inget oralt intag av ett kosttillskott. Man har följaktligen inga belägg för antagandet i form av faktiska konstaterade fall från ett intag av ett kosttillskott. Detta erkänner Livsmedelsverket dessutom.

Silver låter kanske för en lekman märkligt i kostsammanhang, men det är faktiskt ett fullkomligt normalt inslag i alla biologiska varelser, precis som andra jordskorpebaserade mineraler typ zink, selen och järn. Detta beror på att vi dagligen får silver från vatten och mat. Eftersom mineralerna finns i marken och de löses ut av regnvatten och transporteras ner i grundvatten och andra vattendrag, så får vi så småningom i oss dessa ämnen. Detta gör teorin om resistensutveckling än mer märklig. Vi har under hela evolutionen haft silver i vår kost. Tyvärr verkar intaget precis som alla andra mineraler ha minskat markant senaste 100 åren. Vi fick på 1900 talet upp till 88 mikrogram silver per dag genom kosten. Detta finns belagt i amerikanska studier. Nu säger Livsmedelsverket att vi bara får 7 mikrogram per dag. Detta är en faktor tio mindre! Ett tillskott på 100 mikrogram i form av Ionosil återställer då bara intaget till de naturliga nivåer vi hade under 1900-talet och talar då för användandet av vår produkt.

Svenska Dagbladet refererar till en nylig studie gjord på svenskt vete där man ser katastrofalt minskade nivåer av olika mineraler. Nivåerna räcker inte till för varken växten själv eller ens de djur eller människor som är minst lika beroende av mineralnäringen. Läs mer här: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1802837.svd

Intaget den naturliga vägen via vatten kan liknas väldigt mycket vid leveranssättet från vår produkt i form av företrädesvis joner lösta i vattnet. I dokumentet http://www.atsdr.cdc.gov/toxprofiles/tp146-c5.pdf skriver man: "In one study, silver in river water was primarily found in the following forms:silver ion (Ag+) -- 53-71%, silver chloride (Ag Cl°) -- 28-45%, silver chloride ion (AgCl2-) -- 0.6-2.0% (Whitlow and Rice 1985)". I studien konstaterar man alltså att det silver vi får från sötvatten befinner sig huvudsakligen (53-71 procent) i ren jonform. Det är denna naturligt förekommande form som toxikologer på Livsmedelsverket anser kunna ge upphov till resistensutveckling - men man vet inte - för man har nämligen inte provat hypotesen. Om nu en naturlig konstant retning av bakterier sker med hjälp av intag av silverjoner via dricksvatten, borde inte hela världen vara silverresistenta och därmed också antibiotikaresistenta? Vi tror att den teori man lagt fram om resistensutveckling, åtminstone får avvakta till man prövat den. Under tiden kan man fråga sig hur man på dessa antaganden kan hänga ut ett svenskt företag i Rapport under rubriken "Farligt för hälsan och miljön"? Detta inte ens följt av ett frågetecken.

Det är en välkänd effekt att silverpartiklar som utsätts för vatten och mekanisk nötning - avlossar silverjoner i vattnet. Det var detta man drog nytta av när man la en silverdollar i mjölken och vattnet förr i tiden i vilda western. Detta utnyttjade även de gamla perserna som förvarade vin och vatten i silverklädda kärl - den tidens kylskåp. Detta är bara ett par exempel på hur människan använt silver under hela sin utveckling. Med tanke på hur länge vi utsatts för silver den naturliga vägen, så är det extremt långsökt att utan studier beskylla ett kosttillskott för att kunna skapa resistenta bakterier. Det säger sig självt att man inte ska framställa hypotesen som mer eller mindre bevisad innan man ens gjort några studier på om hypotesen överhuvudtaget stämmer. Man kan med andra ord inte döma baserat på spekulationer. Detta har ni trots allt gjort i det här fallet.

EU domstolen konstaterade i juli 2005 att mineraler och vitaminer som förekommer naturligt i kosten ska få säljas i kosttillskottsform. Eftersom silver uppenbarligen förekommer i kosten så är silver i denna form som vi marknadsför den, helt klart laglig. Produkten är laglig inom EU, USA och större delen av resten av världen. Det har dock framkommit att politiska krafter nu gått i gång och försöker införa en skyddslagstiftning för att skydda våra konsumenter mot de små kosttillskottsmängder det här handlar om - miljondelar av gram. Birgitta Eriksson (s) har skrivit ett par frågor till olika ministrar rörande detta - http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=67&dok_id=GV11378 samt http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=67&dok_id=GV11366. Vi kontrar med detta brev för att försöka få politikerna att förstå att det inte finns någon som helst anledning att se över några regelverk inom detta område.

2. Argyri
Argyri är egentligen den enda konfirmerade biverkning man känner till av ett för stort silverintag. Argyri är klassat som en kosmetisk biverkning och är helt ofarlig. Det är detta som Marianne Boysen på Livsmedelsverket verkar anta att vår produkt kommer orsaka. Argyri är något som gamla läkemedel från 1900-talets mitt kan skapa, inte ett modernt producerat kolloidalt silver i 10 ppm klassen. Håller man sig till professionellt producerade produkter och godkända intag, så finns ingen som helst risk för att drabbas av argyri. Vi tycker att forskaren Åsa Melhus går lite väl långt när hon anklagar vår produkt för att ha gett Rosemary Jacobs i USA argyri. När vi säger "anklagar" vår produkt så menar vi det bokstavligen. Hon säger i ett anförande inför Läkarsällskapet att Ionosil gett Rosemary Jacobs argyri. Melhus säger lite nonchalant att Rosemarys tillstånd kommit sig av "... när hon var ung käkade hon Ionosil".

Du kan själv se hennes anförande här. Klicka på "play". Vill du snabbspola till påhoppet så gå in kring 23.40 in i programmet

http://www.abiliteam.com/ability/show/qks/sls_24april/speed.asp

Vi har redan för ett halvår sedan bett Melhus dra tillbaka sin anklagelse och redovisa sina forskningsresultat för oss, men inte hört av henne. Hon ignorerar oss totalt. Rosemary Jacobs berättar själv på sin hemsida hur nässpray (som hon kallar för CSP - Colloidal Silver Protein) utskriven av hennes specialist på 1950-talet gett henne en missfärgning av vävnaden i ansiktet. Det fanns en hel del olika silverprodukter på denna tiden, men det centrala i det hela är att det är tal om en läkemedelsklassad produkt som skrevs ut av en läkare. Det handlar absolut inte om ett modernt producerat kolloidalt silver (kosttillskottsklassat) där merparten av produkten är jonisk, dvs minsta beståndsdelen består av silverjoner med storleken 0,28 nanometer. Ionosil är en svensk produkt som lanserades år 2002. Den har definitivt inte sålts i USA på 1950-talet och det kan således ställas utom allt tvivel att det inte är Ionosil som orsakat Rosemary Jacobs besvär. Däremot är det uppenbarligen som så att ett på den tiden godkänt läkemedel orsakat det. Vi trodde att en erkänd forskare som Melhus hade större kunskap om skillnader mellan silverprodukter och större integritet än vad hon uppvisar i detta sammanhang.

Melhus har tyvärr gått på vissa krafters konstruerade historia där man går ut och säger att kolloidalt silver orsakar missfärgning av huden och att man inte bör använda produkten av denna orsak. Hade så varit fallet hade vi haft en epidemi med gråa personer världen över just nu - då det i dag konsumeras många miljontals liter kolloidalt silver världen över. Nog kan fallet vara så att extremt starka produkter i alldeles för stora mängder kan utgöra en argyririsk - vilket vi tar upp nedan, men inte en 10 ppm stark produkt från en seriös tillverkare - där produkten tas på angivet sätt. Sanningen är den att Jacobs faktiskt drabbats av biverkningen av de nässprayer som fanns på denna tiden. De använde ofta silvernitrat som bas, band detta till proteiner och partiklarna blev alldeles för stora och ansamlades därför i vävnaden. I solen kunde sedan silvret fotoreduceras och slå an en gråaktig nyans.

Intressant att notera är att många experter inom området anser att argyri bara kan orsakas av ett silversalt, inte av ett kolloidalt silver bestående av rena silverpartiklar och joner. Det är nämligen bara silversalter som kan fotoreduceras genom ljus precis som i den gamla hederliga fotografiska processen. Fotoprocessen bygger på till exempel silversaltet silverbromid. Man belägger en plastfilm med silverbromid som när den exponeras för ljus reduceras till att övergå till rena silverpartiklar. Det är detta som inträffar när någon som lagrat upp uppemot 10 gram silvernitrat går ut i starkt solljus. Ljuset tränger genom hudlagret och fotoreducerar sedan de upplagrade silversaltbundna jonerna som finns i hudlagret - dessa omvandlas till metallpartiklar och får huden att ändra färg. Ju mer upplagrade silversalter desto mörkare ton. Det är ovan beskrivna kemiska process som gör det omöjligt för ett modernt elektrokolloidalt silver att framkalla argyri - det innehåller inga silversalter - och därmed faller egentligen hela resonemanget om argyririsk för vår produkt.

Toxipedia skriver följande om argyri: Argyria, argyrosis. Pathological condition characterized by grey-bluish or black pigmentation of tissues (such as skin, retina, mucous membranes, internal organs) caused by the accumulation of metallic silver, due to reduction of a silver compound which has entered the organism during (prolonged) administration or exposure. http://toxipedia.org/conf/display/toxipedia/IUPAC+Tox+Glossary

Notera här hur man sätter fingret på det faktum att det är en reduktion av en silverförening (oftast silversalt) som skapar argyri.

Tyvärr är man i vetenskapliga sammanhang nästan aldrig tillräckligt specifik vad gäller beskrivningen av den silverprodukt som orsakat argyrin. Detta leder till förvecklingar där man anklagar ett modernt 10 ppm svagt elektrokolloidalt silver för att ha framkallat argyri, då det i själva verket rört sig om ett nästan 30.000 gånger starkare silversalt hela tiden. Det finns inte ett enda fall i världen där en 10 ppm stark produkt tagen i rekommenderade doser, framkallat argyri! Kan ni inte presentera motsatsen så ska ni inte anklaga vår produkt för att kunna ge just denna biverkning! Att vår produkt skulle kunna ge argyri är ett påstående taget ur luften och saknar helt grund. Vi har sålt produkten i 6 års tid i Sverige nu - hur många fall av argyri orsakade av vår produkt har ni registrerat under den tiden?

Gå gärna in på Rosemary Jacobs hemsida och läs med kritiska ögon om hur hon i själva verket blivit behandlad med en på den tiden populär produkt - CSP- Colloidal Silver Protein, ett på den tiden godkänt läkemedel med silvernitrat i 300.000 ppm klassen. Notera också hur hon skyller effekten på sin läkare: http://www.together.net/~rjstan/

Amerikanska US Federal Register har listat silverbaserade produkter som man funnit kan orsaka argyri. De är så gott som allihopa olika former av silversalter - silvernitrat, silverarsphenamine, silverklorid samt silverjodid. Dessa produkter har varit registrerade som läkemedel och såldes fram till 1975 under varierande namn och bestod av silver i mängder från 5-30 procent. Detta motsvarar 50.000 ppm till 300.000 ppm styrka. (Federal Register, FDA-21CFR Part 310, pg. 53685). CSP dvs Colloidal Silver Protein är också känt för att kunna orsaka argyri. CSP är en produkt där man binder ett silversalt till protein för att det inte ska falla till botten. Styrkan är väldigt hög, upp till 30.000 gånger starkare än vår produkt och partikelstorleken är tusentals gånger större. Märk väl att CSP inte har någon likhet med dagens moderna elektrokolloidala silver, förutom då olyckligtvis, namnets början "colloidal silver". Detta är en stor orsak till att många gör en felaktig koppling produkterna emellan. I EU-dokumentet http://ec.europa.eu/health/ph_risk/committees/scmp/documents/out30_en.pdf finner vi följande om CSP: "The colloidal silver proteins (CSP) are prepared by mixing silver nitrate,sodium hydroxide, and gelatin, which interact to form a complex colloidal aggregate.The latter can then be diluted with water to the desired concentration. There are two types of CSPs: the Mild Silver Proteins (19-23% Silver) and Strong Silver Protein (7.5-8.5% Silver). In the mild silver proteins, there are higher concentrations of silver, but it is less subject to ionization. These products act as bacteriostatic disinfectants and produce minimal irritation. They were once used to disinfect the mucosa of the colon, the urethra, nose, and throat, but today their use is limited to the nasal and oropharyngeal mucosa. The concentration of silver in the Strong Silver Proteins is lower, but the metal is more subject to ionization. Strong Silver Proteins are irritating substances and probably exert bactericidal effects (Fung e Bowen, 1996)."

Notera att man här refererar till att man använder CSP för besvär från näsan (nasal). Det är CSP man överbehandlat Rosemary Jacobs med, vilket efter åtskilliga gram silver (man räknar med att det behövs kring 10 gram ansamlat silver), orsakat hennes argyri.

Man konstaterar här att det Rosemary Jacobs lite slarvigt kallar för colloidal silver, samtidigt som hon använder beteckningen för Colloidal Silver Protein CSP, i själva verket är en produkt som mycket riktigt består av silvernitrat bundet till protein. Styrkan är beroende på om det är "Strong" (75.000-85.000 ppm) eller "Mild" (190.000-230.000 ppm). Vi hoppas du som läser detta förstår skillnaden mellan en produkt bestående av rent silver med styrkan 10 ppm, kontra en produkt bestående av silver, salpetersyra, proteiner och natriumhydroxid med styrkan 230.000 ppm? Här ligger nämligen det centrala i frågan - att lära sig särskilja produkterna. 10 ppm motsvarar en styrka om 0.001 procent. Partikelstorleken hos CSP brukar ligga kring 1000 nm till 10.000 nm men det är ett stort steg till ett riktigt bra elektrokolloidalt producerat kolloidalt silver där partikelstorleken varierar från någon nanometer upp till kanske 40 nm. Silverjonerna, silvers minsta möjliga form är kring 0.28 nm stora.

Det finns enstaka fall av argyri där man tillverkat sitt eget kolloidala silver hemma utan att ha kontroll över alla tillverkningsparametrar. Man har många gånger använt vanligt kranvatten istället för destillerat eller avjoniserat vatten. Kranvatten har en mycket större ledningsförmåga än avjoniserat vatten - vilket leder till en skenande tillverkningsprocess som går för fort och leder till en för stark produkt med för stora partiklar. Sedan har man blandat i salt för att höja ledningsförmågan på vattnet ännu mer och få till stånd en snabbare process. Inblandning av salt resulterar i att silverklorid bildas då kloridjonerna från bordssaltet NaCl binder med silverjonerna och formar just silverklorid. Sedan har man druckit litervis av produkten varje dag under många månader. Detta felaktiga förfarande kan mycket väl resultera i argyri. Nämnda förfarande har resulterat i produkter med styrkan 500 ppm bestående av väldigt stora partiklar varav många är en silversalt - silverklorid. Utseendemässigt har produkten inte ens påmint om den helt klara produkt som ett vältillverkat kolloidalt silver utgör. Många gånger blir slutprodukten istället en svart grumlig dryck. När man sedan druckit en och en halv liter dagligen av denna produkt i 10 månader, så har man drabbats av argyri. Den totala mängd silver man druckit under perioden uppgår då till 200 gram. Inte konstigt att man drabbas av argyri. Nämnda faktorer bör vara ett incitament för att använda en professionellt producerad produkt från en tillverkare som vet vad han gör - och att intagsmässigt hålla sig inom ramarna för vad tillverkaren anger. Det kan vara läge att här påminna läsaren om att alla ämnen i fel form och fel kvantitet kan ge upphov till oönskade effekter.

Även vid sex teskedar om dagen så är vår produkt godkänd för ett livslångt intag. Du kan ta sex teskedar under 80 år utan att nå nivåer om 10 gram med vår produkt. Dessutom måste man ta hänsyn till att kroppen rensar ut silvret successivt hela tiden. Livsmedelsverket konstaterar själva på sina sidor att 90 procent av silvret rensas ut, även om 10 procent riskerar att stanna kvar i kroppen - och detta resonemang gäller förmodligen silvernitrat. I praktiken talar vi då om 1000-tals år för att nå en ackumulerad dos om 10 gram. Vi påminner om att vår produkt är av styrkan 10 ppm vilket motsvarar 50 miljondels gram silver per tesked. Många läkare undrar hur det kan bli någon effekt överhuvudtaget av en så låg koncentration.

Läs nedan en intressant studie gjord på ett modernt tillverkat kolloidalt silver där författaren intagit 2000 mikrogram (2 mg) dagligen i flera månader. Detta motsvarar närmare sju gånger mer än den maxdos vi rekommenderar för vår produkt. Han har sedan mätt upp hur kroppen gör sig av med silvret både genom urin och avföring. Kroppen har metalloproteiner som hanterar utrensningen av metalljoner i för höga doser och har ett inbyggt intelligent system som ser till att skapa homeostas - balans. Intressant att notera är att ju mindre silver kroppen har upplagrat, desto långsammare gör sig kroppen av med det - ungefär som att kroppen vet att den behöver spara lite grann till olika biokemiska ändamål.

Sammanfattningsvis skriver han: "Ingestion of properly prepared CS does not result in silver accumulating in the body. There is no evidence that silver deposits significantly in hair or fingernails and, in fact, the data support the conclusion that after taking more than 2 mg of CS per day for several months, silver seems to be purged from the body (mostly through urine) at about the same rate at which it is consumed. Furthermore, upon terminating CS intake, it appears that as much as half the silver residing in body tissue will be purged (through urine and feces, but more and more through feces as time goes on) in less than a month. Even this relatively short residence time could be reduced substantially if several liters of water were consumed daily."

Läs hela studien här: http://www.silver-colloids.com/Papers/AltmanStudy.PDF

Livsmedelsverket skriver på sin hemsida: "Argyria anses i och för sig inte i de flesta fall vara förknippat med allvarliga följdverkningar, men det finns allvarliga komplikationer rapporterade som att silver kan lagras upp även i centrala nervsystemet, vilket skulle kunna vara en orsak till försämrad nervfunktion och beteendestörningar. Detta har dock inte visats kliniskt eller experimentellt." Hur kan man gå ut och varna människor för skador på inre organ, något som varken påvisats kliniskt eller experimentellt? Rena spekulationer alltså. Skulle det ens vara möjligt så är det med all säkerhet efter extremt stora intag av silversaltbaserade produkter - inte ett modernt kolloidalt silver med 10 ppm styrka. Det man brukar ta upp när man ska klaga på kolloidalt silver är risken för argyri då silver är känt för att inte ge skador på annat sätt än rent kosmetiska - och det gäller absolut inte i de mikrogramdoser det handlar om här. Man ska också inse att det är en stor skillnad på de modernt producerade elektrokolloidala produkterna och de gamla läkemedel som bestod av hoprörda kemiska föreningar typ silvernitrat.

3. Miljöpåverkan
Man försöker från myndighetshåll även påstå att vår produkt kan vara farlig för miljön. Vår samlade produktion uppgick innan myndigheternas påhopp i Rapport till under 50.000 liter per år. Med tanke på de små mängder det handlar om så har vi svårt att förstå resonemanget och det tror vi även myndigheten håller med om efter att ha läst detta. Till att börja med har silverutsläppen i miljön mer än halverats sedan fotoindustrin gått över till digitalkameror istället för den traditionella silverbaserade filmen. En liter Ionosil innehåller 10 milligram silver. Det innebär att det krävs 100 liter för att nå upp till 1 gram silver. Det innebär att ett kilo silver faktiskt räcker till hela etthundratusen liter kolloidalt silver! Vår årsproduktion ligger för närvarande på under femtiotusen liter. Ett halvt kilo silver på årsbasis, som dessutom sprids som ett nyttigt spårämne över hela Sverige - alltså inte på en och samma plats - hur ska det kunna klassas som en miljöfara? Dessutom är silver ett naturligt mineral som nog får anses betydligt ofarligare än de av människor påhittade syntetiska substanser som dagligen förorenar våra vattendrag och ger oss tvåkönade fiskar. Hur många mediciner spolas inte dagligen rakt ut i naturen via våra toaletter? Ämnen som förstör naturen och dess invånare. Silver kommer från naturen och kan säkerligen återvända till naturen utan att åsamka för stora problem tycker man. Vi har en stark känsla av att silverkulorna är en större miljöbov viktmässigt än vad vår produkt är och hur i allsin dar kan en myndighet i Sverige år 2007 beskylla ett företag för miljöförstöring utan att ta reda på om det ens föreligger en risk för det?

I USA så är man tvungen att rapportera ett utsläpp av silvernitrat redan i storleksklassen ett halvt kilo, men är det rent silver så är det bara utsläpp av storleken 500 kilo eller mer som man behöver rapportera till myndigheterna. Detta säger lite om att man faktiskt i vanliga fall skiljer på silversalters toxicitet gentemot rent silver.

Silvers ogiftighet
Till att börja med ska det sägas att silver är ett väldigt ogiftigt och säkert mineral. På ICA kan man köpa Santa Marias och Dr Oetkers Silverkulor. I livsmedelssammanhang kallas silver för E 174 och är godkänt att användas i "quantum satis" mängder - i praktiken hur stora mängder som helst. I Santa Marias populära silverkulor använder man detta faktum frikostigt. Varje silverkula består av en sockerkula (socker vet vetenskapen numera är cancerframkallande) belagd med rent silver - E 174. Varje kula innehåller motsvarande 6 teskedar kolloidalt silver - ca 300 mikrogram silver - hela rekommenderade dagsdosen av Ionosil alltså. Denna produkt är synnerligen populär i barnkalassammanhang där det inte är ovanligt att tvååringar äter ett tiotal silverkulor på en tårtbit. Det skulle motsvara att man dricker 300 ml av vår produkt. Vi väntar med spänning på hur Livsmedelsverket och Läkemedelsverket ska ställa sig till konsumtionen av silverkulor i fortsättningen. Så vitt vi vet finns det ingen som uppvisat några men av denna överkonsumtion. Silver i ren form har nämligen aldrig visat sig vara skadligt för kroppen. Forskaren Åsa Melhus som är av uppfattningen att silver är en toxisk tungmetall har oss veterligen inte agerat för att skydda de små barnen det ofta handlar om här - från att drabbas av "tungmetallförgiftning". Har myndigheterna undersökt hur många fall av resistensutveckling som silverkulorna ställt till med?

På Livsmedelsverkets sidor kan man läsa "Exponering av biocider såsom silverjoner...". Silverjoner går inte att klassa som en biocid. Definitionen på en biocid är att den är giftig för allt biologiskt liv. Det är inte silverjonen. Korrekt uttryckt är silverjonen en bakteriocid - giftigt för bakterier, svampar och virus - biologiskt liv av prokaryotisk art huvudsakligen. Prokaryoter är de enklare cellstrukturer som de eukaryota däggdjurscellerna är en vidareutveckling av.

Ingegerd Rosborg, forskare på dricksvatten, har analyserat mineralvattnet Aqua Terrena och kommit fram till att det innehåller silver. På http://www.vattenkraft.net/vattenkraft/aquaterrena.htm kan man se att silver är upptaget i kategorin "mikroämnen" och inte under beteckningen potentiellt toxisk metall. Varför hävdar då vissa krafter i samhället att silver är en toxisk metall? Varför klarar man inte av att skilja på toxiska silverssalter och rent silver? Är det för att man inte vill skilja på dem eller är det ren okunskap? Det är i alla fall en väldigt stor skillnad på dem. I kritiken av Ionosil agerar man från myndighetshåll som om vår produkt innehåller stora mängder silvernitrat. Det gör den alltså inte - den innehåller bara rent finsilver i så små mängder att många undrar hur det överhuvudtaget kan ha någon verkan. De 10 ppm silver som Ionosil innehåller är så lite att det krävs 100 liter för att komma upp i ett gram silver. Silver motsvarande tvåtusen literflaskor ryms därmed i ett kuvert med ett stycken frimärke på. Det är ofantligt små mängder det handlar om.

En intressant iaktagelse Ingegerd gjorde i en studie på kvinnor med fibromyalgi (Trace element patterns in patients with fibromyalgia) var att dessa kvinnor utsöndrade mer silver än vad som är brukligt. Detta kan vara en intressant koppling till någon typ av defekt som påverkar kroppens innehåll av silver och som i slutändan får drastiska konsekvenser för hälsan. Då silver har mycket bra bakteriedödande egenskaper skulle man kunna spekulera i att den förhöjda silverutsöndringen medför att kroppens immunförsvar inte fungerar tillfredsställande då den saknar optimal tillgång till silver. "Significantly higher concentrations in whole blood of Cd, Co, Cu, Fe, Se, Sn and Zn (p 0.046) were observed in the FM-cases in comparison with the referents. A different pattern was noted in urine with increased urinary excretion of Ag (p = 0.003) among the FM-patients. The urinary excretion of the other elements were of the same magnitude or slightly lower in FM-cases as compared to referents"

Amerikanska motsvarigheten till Naturvårdsverket, EPA, Environment Protection Agency anser att rent silver är ofarligt. EPA har definierat att vatten får högst innehålla 0.1 ppm silver per liter. Man ska dock inse att man dricker betydligt större mängder dricksvatten än några teskedar som i fallet med ett kosttillskott. Om man räknar lite snabbt och antar att man dricker ett par liter vatten om dagen och att vattnet innehåller 0.1 ppm silver, då får man i sig totalt 200 mikrogram rent silver - vilket motsvarar 4 teskedar av vår produkt. Dessutom är innehållet i vattnet till stor del i jonisk form, vilket visades tidigare. Då borde det med Livsmedelsverkets hypotes vara stor risk för resistensutveckling att dricka vatten - då allt vatten uppenbarligen innehåller silver i jonform.

I den ayurvediska traditionen i Indien använder man bladsilver på efterrätter och bakelser. Detta har pågått under tusentals år utan att man drabbats av någon silverförgiftning eller ens argyri.

Silver är trots Åsa Melhus åsikt om det ingen toxisk tungmetall, silver är en övergångsmetall precis som koppar och guld. Silver i ren form är varken cancerogen eller mutagen. Silvernitrat är dock både toxiskt, frätande och starkt färgande - http://en.wikipedia.org/wiki/Silver_nitrate. Det gäller att skilja dessa två helt olika ämnen åt. Förstår man inte skillnaden, så är det som att hävda att ren apelsinjuice är samma sak som apelsinjuice med en skvätt salpetersyra i. De allra flesta människors basala kemikunskaper säger dem att produkten med salpetersyra kanske inte är lika nyttig som den andra.

Bertil Dahlgren, Helhetsdoktorn på nätet, en initierad och ofta anlitad expert i frågor om naturlig näring och hälsa skriver så här om silver: "Silver är atoxiskt även i gram-mängder ..." Atoxiskt är ett annat ord för ogiftigt. Bertil Dahlgren är både kemist och läkare. http://www.helhetsdoktorn.nu/silver.htm

Säkerhetsstudier för silver
Här följer några myndighetsreferenser och säkerhetsstudier som finns publicerade kring silver. Notera också att vår produkt består av rent silver. De flesta studier på "silver" är gjorda på silvernitrat, ett starkt frätande och färgande silversalt som man tillverkar genom att kombinera silver med salpetersyra.

1. Silver in drinking water - WHO guidelines: http://www.who.int/water_sanitation_health/dwq/chemicals/silver.pdf

WHO anser silver vara helt ofarligt som mineral och baserat på deras data kan man ta rekommenderad maxdos av Ionosil i närmare 100 år utan att överskrida den rekommenderade ofarliga dosen av silver under en livstid - NOAEL (No Observed Adverse Effect Level). Man skriver:

"On the basis of present epidemiological and pharmacokinetic knowledge, a total lifetime oral
intake of about 10 g of silver can be considered as the human NOAEL. As the contribution of
drinking-water to this NOAEL will normally be negligible, the establishment of a healthbased
guideline value is not deemed necessary. On the other hand, special situations may
exist where silver salts are used to maintain the bacteriological quality of drinking-water.
Higher levels of silver, up to 0.1 mg/litre (a concentration that gives a total dose over 70 years
of half the human NOAEL of 10 g), could then be tolerated without risk to health."

På sina håll använder man silversaalter som en vattenreningsåtgärd. Då tolereras upp till 0,1 ppm med silver i vattnet. Baserat på WHO-rekommendationen så kan man ta 6 teskedar (300 mikrogram) Ionosil per dag i 82 år utan att ha konsumerat mer än 9 gram silver totalt.

Det man dock inte tar i beaktande här är att 90% av det silver man får i sig från ett bra tillverkat kolloidalt silver, har lämnat kroppen bara någon dag senare. WHO beräkningarna bygger felaktigt på att allt silver ackumuleras. Kroppen har speciella reglervägar med såkallade metalloproteiner som binder och rensar ut metalljoner. Tar man detta faktum i beaktande så kan man använda produkten i tusentals år utan att överstiga några säkra referensnivåer.

2. Safety of silver hydrosols: http://www.imref.org/articles/pdfs/Safety_of_Oligodynamic_Silver_Hydrosols.pdf

3. Silverfacts: http://www.silverfacts.com/safety.html

4. En stor amerikansk tillverkare ASAP och deras säkerhetsstudie: http://www.silverbiotics.com/Research/SafetyStudies.pdf

De skriver sammanfattningsvis:
"In the test work, the ASAP Solution was given to a number of both male and female test rats. The amount of ASAP Solution given to the rats was 5g/kg, or the equivalent of a 200 pound man taking 192 teaspoons of about 4 full 8 ounce ( 4 x 250 ml - dvs 1 liter) bottles of the ASAP 10ppm solution at one time (the normal adult dosage is one or two teaspoons/day)." As a result of the test work, the independent laboratory made the following conclusion, “Under the conditions of this study, there was no mortality or significant evidence of toxicity observed in the rats. The test article (ASAP Solution) would not be considered toxic at a dose of 5g/kg by oral route in the rat.”

Att kolloidalt silver skulle döda alla bakterier är inte helt sant. I ovanstående studie konstaterar man dessutom att acidophilus och bifidusstammarna - de goda bakterierna vi har i magen - är relativt okänsliga för silver. Det beror på att de har en tjockare cellvägg än patogena bakterier. Detta gör att man faktiskt inte behöver komplettera intaget av kolloidalt silver med probiotika.

5. Dartmouth Toxic Metal Research skriver följande om silver: http://www.dartmouth.edu/%7Etoxmetal/TXQAag.shtml

Is silver harmful to humans?
Unlike other metals such as lead and mercury, silver is not toxic to humans and is not known to cause cancer, reproductive or neurological damage, or other chronic adverse effects. Nor has normal day-to-day contact with solid silver coins, spoons or bowls been found to affect human health. This is because solid silver is almost completely biologically inert, and even if ingested, would pass through the human body without being absorbed into tissues. In very high doses ­ such as those a factory worker might encounter in an accident ­ or from prolonged exposure to silver dust or fumes, silver can have some mostly mild effects on health. For example, inhaling silver fumes or dust may irritate mucous membranes or the upper respiratory tract. ... The mild, observed human health effects of silver exposure appear to be highly variable from one person or situation to another. Scientists have not identified exposure levels that can be generalized as harmful.

Vi har silverföremål runt omkring oss hela tiden. Många har silversmycken där förmodligen en hel del silver frigörs som silverjoner av nötningen mot huden och sedan transporteras in i vår kropp och där kanske rent av gör oss mer motståndskraftiga mot sjukdomar.

6. Wikipedia skriver om silver: "Silver-ions and silver compounds show a toxic effect on some bacteria, viruses, algae and fungi typical for heavy metals like lead or mercury, but without the high toxicity to humans that is normally associated with them. Its germicidal effects kill many microbial organisms in vitro." man skriver vidare "Silver itself is not toxic but most silver salts are, and some may be carcinogenic." Läs mer på: http://en.wikipedia.org/wiki/Silver

7. Invision Silver Safety Report, en amerikansk tillverkares dokumentation: http://www.silver100.com/ssr.pdf

8. Amerikanska EPA - Environment Protection Agency dvs Naturvårdsverkets säkerhetsdokument: http://www.epa.gov/IRIS/subst/0099.htm

Det finns många fler studier på nätet för den som är intresserad.

Tungmetaller
Silver är ingen giftig tungmetall, det är en övergångsmetall (precis som koppar och guld) som i sin rena form inte uppvisar vare sig cancerogena eller mutagena egenskaper: Åsa Melhus kallar trots detta silver för en giftig tungmetall. Att definiera silver som en tungmetall kan man mycket väl på 1800-tals manér göra enligt dess position i det periodiska systemet, men då är även järn (viktigt för hemoglobinet i blodet), zink (viktigt för bl a immunförsvaret) och koppar (viktigt för kollagenet) en tungmetall. Ingen går väl och oroar sig för järn, zink och koppar i kroppen i allmänhet? Definitionen för en tungmetall är en densitet över 4,5 gram per kubikcentimeter (4 500 kg per kubikmeter) och det innefattar faktiskt de flesta metaller. Silver klassas mer korrekt som en "övergångsmetall" och uppvisar inga av de skadliga effekterna som t ex kadmium och bly gör. Många kemister har insett vad felvisande definitionen tungmetall är och tycker att man istället ska prata om den eventuella toxiska effekt som en metall har. Silver har ingen toxisk effekt i ren form och speciellt inte i de mängder det handlar om här.

Här kan du läsa om silver och övergångsmetaller: http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96verg%C3%A5ngsmetall

Silver är ett mineral som vi får i oss genom kosten vare sig vi vill eller inte. Att silver som övergångsmetall kan ha viktig funktion att fylla är det få som tänker på. Våra tänder innehåller amalgamfyllningar. Dessa består till ca 40 procent av silver och det sipprar dagligen ut silver i kroppen utan att vi tar skada av det. Det många däremot tar skada av är den andra beståndsdelen - kvicksilver - en så giftig metall att den bara är godkänd att förvaras i djupa bergrum och i människors tänder.

Intag av silver
Att med hjälp av ett effektivt kosttillskott få upp intaget av mineralet silver till nivåer som rådde för säg 100 år sedan är inget man borde oroa sig för och framförallt inget som förtjänar att hängas ut i Rapport under rubriken "Farligt". 50 mikrogram per tesked av en produkt där vi den naturliga vägen redan kan få i storleksordningen 30-90 mikrogram från mat och vatten. I förhållande till vad vi fick förr i tiden så är detta förmodligen för lågt och behöver således ökas på, därav silver som kosttillskott.

Studier av Hamilton 1972, fann att det dagliga intaget av silver från en typisk diet låg i området 27-88 mikrogram per dag. (Abundance of the chemical elements in man's diet and possible relations with environmental factors. Hamilton, E.I. and M.J. Minski. 1972/1973. Sci. Total Environ. 1: 375-394.) En snabb extrapolering av dessa tal till början på 1900-talet skulle kunna peka på att vi då hade ett intag i storleksordningen 50-150 mikrogram. Kehoe et al konstaterade i en studie 1940 att intaget av silver låg på den tiden i USA kring 88 mikrogram per dag. (Kehoe, R.A., Cholak, J. and Story, R.V. Manganese, lead, tin, aluminum, copper, and silver in normal biological material. J. Nutr., 20:85 (1940). )

Så här skriver Livsmedelsverket på sin hemsida:
De flesta livsmedel innehåller 10-100 mikrogram silver per kg (1) och medianintaget per dag från livsmedel inklusive dricksvatten har uppskattats till ca 7 mikrogram (1).

Nu påstår alltså Livsmedelsverket att vi inte får mer än 7 mikrogram silver genom kosten i Sverige. Man förstår då hur viktigt ett litet mikrogramtillskott skulle kunna vara för att stödja kroppens normala funktioner. Det finns exempel från nätet på människor som vittnar om hur de tagit 10 antibiotikakurer per år tidigare, men med ett tillskott av silver så tar dom inte en enda antibiotikakur helt plötsligt. Tillfälligheter? Knappast. Var det inte ett minskat användande av antibiotika vi ville åstadkomma i Sverige? När vi då har chansen, tittar vi åt ett annat håll och ropar "farligt" istället för att ta reda på sanningen.

Samtidigt kan man undra hur man kan säga att de flesta livsmedel innehåller 10-100 mikrogram silver per kilo när det finns tydliga referenser om att koncentrationen i många livsmedel kan vara klart högre. I dokumentet http://ec.europa.eu/health/ph_risk/committees/scmp/documents/out30_en.pdf kan man läsa om att man kan få i sig 200 mikrogram genom ett par liter vatten. Mjölk innehåller enligt samma EU dokument 27-54 mikrogram/liter. Vanligt vitt mjöl innehåller 300 mikrogram per kilo. Vetekli kan innehålla så mycket som 900 mikrogram per kilo. Att vi då bara skulle få 7 mikrogram silver per dag och medborgare enligt Livsmedelsverket, får stå för Livsmedelsverket då.

Hur nyttigt kan det då vara att baka en tårta som innehåller mjöl (300 mikrogram/kilo), täcka den med vispad grädde (mjölk 27-54 mikrogram/liter) och till slut garnera den med femtiotalet silverkulor (300 mikrogram per styck x 50 = 15.000 mikrogram - motsvarande en och en halv liter Ionosil). Sedan bjuder man in traktens barn som verkligen får sitt lystmäte i silver. Anser myndigheterna att dessa barn riskerar att skadas av det ganska höga silverintaget då?

Livsmedelsverket antyder att vi måste vara skvatt galna som ska ge människor ett tillskott som är 14 gånger större än det som man får naturligt. Man verkar dock inte ha tittat på vad som kanske var naturliga nivåer förr i tiden. Enligt Hamilton - 27-88 mikrogram 1972. Kehoe et al - 88 mikrogram 1940. Vad det var 1825 eller 1910 vet vi inte. Bara att det med all säkerhet var betydligt högre än 1940 och 1972. Vad som är optimalt kan vi då forskningen inte finns, bara gissa oss till. Vi tror definitivt inte att 7 mikrogram av ett mineral är optimalt. Selen som i många avseenden är ett jämförbart mineral både i mängd och effekt bör man som minimum ha ett intag om 55-70 mikrogram dagligen av. Godkända nivåer i kosttillskott är 100-200 mikrogram. Får vi då bara kring 7 mikrogram silver, så kan kroppen svårligen hantera alla de hittintills oidentifierade processer som silver skulle kunna tänkas ha en roll i. Skillnaden mellan selen och silver är den att selen kan ge biverkningar i redan lite för höga doser, det kan inte silver. Det finns många identifierade sjukdomssymtom som kommer av för lågt selenintag. En vacker dag har vi kanske samma lista för silver i för låga doser? Det vore märkligt om ett mineral med sådan positiv effekt på mikroorganismer, inte skulle användas till något? Vi har högre tankar än så vad gäller moder naturs finurlighet. Man kan dra paralleller med att vi inte förrän kring 1930 insåg att jod, som man ditintills avskrivit precis som silver idag, var livsviktigt för sköldkörtelfunktionen och dess hormoner.

Livsmedelsverket skriver vidare att "Generellt har den s. k. nolleffektdosen eller NOAEL (No Observed Adverse Effect Level – d v s den högsta dos man kan exponeras för utan att riskera negativa hälsoeffekter) för totalt peroralt intag under hela livstiden uppskattats till 10 gram silver. Det motsvarar ca 390 mikrogram per person och dag." Med tanke på ett totalt intag av 7 mikrogram per dag och person, så hamnar vi väl inom fastlagda NOAEL-nivåer med ett tillskott som faktiskt godkänts av Hälsokostrådet och Livsmedelsverket, om 2-6 teskedar, dvs 100-300 mikrogram. Man ska komma ihåg att vår produkt är granskad och godkänd av Hälsokostrådet vilket är en förutsättning om man vill sälja sin produkt i hälsokosthandeln.

En tankegroda som man dock inte tar i beaktande här är att man själv erkänner att kroppen tar bara upp maximalt 10 procent av detta intag, resten rensas ut. Man skriver "Retentionen hos människa uppgår till 0-10%, vilket innebär att upptill 10 % av en given dos ackumuleras i kroppen. Till den allra största delen utsöndras silver via gallan och faeces, men kan även i mindre grad utsöndras via urinen". Det innebär i praktiken att det inte alls är 390 mikrogram som kroppen lagrar upp - utan maximalt 39 mikrogram. Sett till hur det i själva verket fungerar, så kan man ha ett intag om flera hundra mikrogram per dag i tusentals år utan att överstiga säkra gränsvärden. Man skulle teoretiskt sett med detta resonemang klara av ett intag av 3900 mikrogram dagligen - motsvarande 78 teskedar Ionosil - utan att lagra upp mer än totalt 10 gram silver under en livstid. Kom dessutom ihåg att detta betraktas som säkra mängder av myndigheterna.

Växter tar upp silver, vidareförädlar det och förmedlar det vidare till oss i lättupptaglig jonisk form. Växtinnehåll upp till 0,5 ppm (500 mikrogram/kilo) nämns i en studie. Svamp kan dock innehålla upp till 100 mg/kg med silver. 100 ppm eller 100.000 mikrogram/kilo alltså, vilket då är 10 gånger starkare än Ionosil. (U.S. Environmental Protection Agency. Ambient water quality criteria: silver. NTIS Document No. PB81-117822, Environmental Criteria and Assessment Office, October (1980). ) Många människor äter svamp flera gånger i veckan och den ackumulerade dosen kan bli ganska hög. För övrigt samlar svampar på sig andra mindre nyttiga ämnen typ kadmium och bly också.

Fisk kan enligt en uppgift innehålla 11 mg/kg (11 ppm) dvs ungefär samma mängder som vår produkt Ionosil. http://www.lenntech.com/elements-and-water/silver-and-water.htm Ostron har visat sig innehålla upp till 900 ppm silver - 900.000 mikrogram per kilo. Om nu svamp, ostron och fisk kan innehålla silvernivåer i nivå med och till och med långt över vår produkt, ska vi då yrka på att vi förbjuder dessa livsmedel också? De borde också kunna skapa argyri och det faktiskt i än större grad än vårt extremt finfördelade kosttillskott - då de med all sannolikhet innehåller silver med större partikelstorlek. Samma källa konstaterar för övrigt att en människa innehåller ca 2 mg silver - 2 ppm och att vi via kosten får 20-80 mikrogram silver dagligen.

Vad gäller kroppens innehåll av silver så konstaterar man att de flesta delar av kroppen innehåller silver men man vet ännu inte varför. Sanningen är den att det ännu saknas forskning som tagit reda på hur kroppen använder silver. I en källa kan man läsa hur man skriver att "Silver is found in most tissues, but has no known physiologic function.". Vi kan dra paralleller till hur man så sent som på 1930-talet upptäckte att mineralet jod, som man tills dess avfärdat som icke essentiellt, var livsviktigt för sköldkörtelhormonerna. Det är således inte på något sätt bevisat att silver inte används till något i kroppen. Det säger sig självt att ett mineral som finns i de flesta av kroppens vävnader, uppvisar silvers breda effekt på mikroorganismer och som leder elektricitet bäst av alla mineraler - måste väl användas till något? Kroppen har definitivt användning av ämnen som uppvisar dessa egenskaper. Silver har funnits med oss sedan evolutionens begynnelse och det vore märkligt om moder natur inte sett till att använda mineralet till något - speciellt om det sedan visar sig att det finns upplagrat i större delen av kroppen. Varför gör det det kan man fråga sig? Forskning saknas uppenbarligen då det inte går att motivera ekonomiskt.

LD50, den dos då hälften av försöksdjuren dör av förgiftning är väldigt hög för rent silver. Ett exempel där man tagit reda på LD50 för rent silver är ett bläck med silver i. LD50 konstaterades vara 5000 mg/kg (5 gram/kilo) för försöksdjuret. Översatt till en människa innebär det att en man som väger 80 kilo först skulle dö av en dos om 400 gram. Det motsvarar 40.000 liter av vår produkt. Vatten som har ett LD50 i storleksordningen 120 ml/kg dödar en vuxen man på 80 kilo efter ett intag av 10 liter. Med andra ord så dör man av vattenförgiftning 4000 gånger om innan man dör av silverförgiftning. http://www.kendallhq.com/catalog/MSDS/SilverInk_%209-2004.pdf

I ljuset av dessa data, hur kan man fortsätta hävda att silver skulle vara en toxisk tungmetall som skulle vara farlig även i miljondelar av gram? Och hur kan man kräva lagändringar för att rädda konsumenter från att kunna få ett fullkomligt normalt intag av silver? Ett intag räknat i miljondelar av gram som mer liknar det som var normalt på den tiden vår kost innehöll mer av de livsnödvändiga mineraler våra kroppar kräver för att fungera tillfredsställande.

Vår utarmade kost
Att kosten vi äter innehåller allt färre mineraler, därom råder inget tvivel. Enligt en undersökning gjord av Medical Research Council, som lyder under Jordbruksdepartementet i England, har mineralutarmningen i grödor under perioden 1940-1991 varit negativ enligt följande: Magnesium minus 24 %, Kalcium minus 46 %, Järn minus 27 %, Koppar minus 76 % och Zink minus 59 %.

En amerikansk rapport vid namn ”Earth Summit Report” från 1992, konstaterar att vi för 100 år sedan hade ca åttiofem procent mer mineraler i våra jordar. Ett skrämmande konstaterande med tanke på att mineraler är än viktigare för kroppen än till och med vitaminer. Utan mineraler så stannar helt enkelt kroppen. Många mineraler, speciellt spårämnen, används som en slags katalysatorer i mängder av kemiska processer i kroppen, och måste således finnas där för att vi ska fungera. Kroppen klarar av att syntetisera många olika vitaminer, men mineraler klarar kroppen sig inte utan. Urlakningen av våra jordar från mineraler är helt klart en stor orsak till att så många människor drabbas av sjukdomar i dagens samhälle! Om mineraler typ zink minskat med 59 procent mellan 1940-1991 så kan vi kanske inse att det är ännu mindre idag 2007 och på hundra år har vi sett en för kroppen alldeles för stor minskning av mineraler för att kroppen ska kunna sköta sina alldagliga biokemiska sysslor. De människor som har ett komprometterat immunförsvar mår i regel bättre av intag av mineralkostillskott med zink. oc

Frågan om marknadsföring
Vi har marknadsfört produkten som ett kosttillskott de senaste 6 åren. Aldrig som ett läkemedel. Vi är mycket väl insatta i lagtexten på detta område och har frekventa kontakter med representanter från Hälsokostrådet. Vi lyssnar och får råd från dom vad gäller marknadsföringen av våra produkter. Faktum är att de användarberättelser som vi beskylls för och som faktiskt plockades bort på anmodan av Läkemedelsverket redan för ett år sedan, godkändes ursprungligen av representanter för Hälsokostrådet. Läkemedelsverket flyttar hela tiden fram positionerna och helt plötsligt fick vi reda på att det vi och Hälsokostrådet trodde var gångbart, plötsligt ej accepterades av verket. Regelverket är så luddigt att Läkemedelsverket ej kan ge specifika anvisningar för hur man får uttrycka sig, utan det är en individuell bedömning från fall till fall. Detta är vad Kerstin Hjalmarsson på läkemedelsverket låtit meddela oss.

Sen vill vi påpeka att det inte är vi som skrivit berättelserna, det är svenska fria medborgare som utnyttjar sin åsikts- och uttrycksfrihet. Berättelserna finns publicerade lite var stans på internet - inte på vår hemsida. Vad är det för samhälle vi lever i när man tror man kan censurera fria medborgares rätt att sprida sin åsikt? Det strider mot grundlagen att försöka censurera den medborgerliga rätten till yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Vad är det för samhälle vi lever i där fria medborgare inte får kommunicera sina erfarenheter inom hälsa till sina medmänniskor?

Bara i USA säljs kolloidalt silver av många hundra olika leverantörer. Det är med andra ord ingen förbjuden produkt i USA heller. En av de största tillverkarna hävdar att man har över 150.000 kunder (http://lifesilver.com). De marknadsför en motsvarande produkt som vår. I USA finns det för övrigt mängder med tillverkare som har användarberättelser på sin hemsida (http://lifesilver.com/testimonials.htm). Om nu hundratusentals människor världen över använder kolloidalt silver - var är alla blåa och gråa människor? Var är alla fall av människor med skador på inre organ? Det borde med tanke på myndigheternas teorier röra sig om många tusentals fall! Nej, sanningen är den att ni gått på den desinformationskampanj som vissa krafter utsätter produkten för när man anser att den blivit för populär och följaktligen en konkurrensfaktor på marknaden. Sanningen är den att produkten är betydligt säkrare än till och med huvudvärkstabletter som ju i Sverige tar livet av åtskilliga varje år. Är då ens huvudvärkstabletter på tapeten och ska förbjudas? Ska andra stordödare såsom sprit och tobak eller rentav livsfarliga livsmedelstillsatser som nitriter, smakförstärkare, Aspartam eller Sucralos förbjudas? Varför i herrans namn ska man då vapenskramla gentemot kolloidalt silver, ett naturligt mineral som vi kan få i samma mängd genom kosten? Använd nu lite sunt förnuft och titta objektivt på detta för en gångs skull!

Man tycker att politiker borde vara intresserade av att ta till sig en produkt som skulle kunna hjälpa samhället på så många sätt - speciellt när vi har som uttalat mål att minska antibiotikaförskrivningen. Men i vanlig ordning är det inte ett strömlinjeformat samhälle vi lever i där man utnyttjar resurserna på maximalt sätt. Det är de etablerade marknadskrafterna man lyssnar till och resten ignoreras. Läs vad denne läkare i USA säger. Hur skeptisk han var i början men hur han svängt i takt med de resultat han fått med kolloidalt silver: http://www.americanbiotechlabs.com/doctorsReports.html

Avrundning
Avslutningsvis vill vi påpeka att hela situationen uppstått då ni uppenbarligen missat att kontrollera följande:

1. Vilken form vårt silver består av. Det är alltså helt rent silver utan inslag av salter eller andra ämnen. Styrka 10 ppm. Detta i kombination med ett intag om låga 100-300 mikrogram, omöjliggör argyri.

2. Vilka intagsmängder det rör sig om. Hur kan ni ens komma på tanken att en produkt som innehåller 50 mikrogram per tesked ska kunna ge argyri? Produkten är lika koncentrerad vad gäller silverinnehåll som många livsmedel. Det finns även livsmedel som innehåller tio gånger mer silver än vår produkt.Vi efterlyser lite sunt förnuft i frågan.

3. Dessa uppenbara missar avspeglar sig i det faktum att ni sen påstår att vår användning av ett halvt kilo silver per år till 50.000 liter färdig produkt, skulle utgöra en miljöfara.

Ovanstående pekar på generalmissen ni gjort - att inte titta på hur mycket silver det rör sig om och i vilken form det är. Läkemedlen ni drar paralleller med var uppemot 30.000 gånger starkare och byggde på silvernitrat. En toxisk, frätande och färgande produkt som är så långt ifrån de egenskaper som rent silver uppvisar. Vi skulle aldrig i livet få för oss att marknadsföra silvernitrat som ett kosttillskott!

En kund till oss kontaktade Kjetil Svensson hos Livsmedelsverket våren 2007. Hon ville höra Livsmedelsverkets syn på Åsa Melhus uttalanden om att silver är en toxisk tungmetall. Kjetil lugnade kunden och sa att silver var ofarligt och att han inte delade Melhus syn på silver. Idag ett halvår senare så säger samma myndighet att det är farligt. Det svänger markant i uppfattningen tydligen hos Livsmedelsverket. Ändå har man inte på något sätt kritiserat Santa Marias eller Dr Oetkers betydligt starkare silverkulor i Rapport ännu.

Berätta nu för oss hur många människor som drabbats av antibiotikaresistens och hur många som har blivit gråa av vår produkt! Kan ni peka på detta i ett enda fall? Vari ligger miljöpåverkan med vårt halva kilo silver som årsförbrukning? I en rättstat som Sverige så är man oskyldig tills det man bevisat motsatsen. Tycker ni att ni gått till väga på ett korrekt sätt här?

Nej, vi tycker att en svensk statlig myndighet borde göra sin hemläxa bättre, innan man brakar ut i media och förstör affärsverksamheten för seriöst arbetande företag. Ni har förstört sex års hårt arbete för oss genom att gå ut och anklaga oss i Rapport och media för någonting som ni inte har några som helst belägg för. Ni använder generella svepande argument som egentligen är kopplade till gamla läkemedel från 1950-talet. Hur vore det med lite saklighet och att man håller sig till ämnet ifråga - ett 10 ppm modernt elektrokolloidalt silver - inte 30.000 gånger starkare läkemedel som byggde på silvernitrat innehållandes salpetersyra från 1900-talets mitt! Vi trodde man lärt sig av akrylamidhistorien att man ska vara lite mer försiktig i sin framfart. Vi har följt alla de lagar och förordningar vi ålagts att göra. Produkten är granskad och godkänd av Livsmedelsverkets kontrollorgan Hälsokostrådet. Produkten har sålts sedan 2002 utan anmärkningar från vare sig myndigheter eller kunder. Produkten är godkänd inom hela EU, USA och större delen av världen. Är det kanske bara vi svenskar som riskerar att fara illa av silver kanske? Vi har tusentals nöjda kunder som ni nu utan uppenbar anledning skrämt vettet ur. Varför? Svaret finns kanske att finna i en bra produkt som blivit för populär, dåliga rådgivare och en hemläxa som gjorts dåligt - nämligen hur mycket silver rör det sig om och i vilken form!

Jag utgår från att vi med detta uttömmande svar får den behandling som vi som seriöst arbetande företag förtjänar. Att man från myndighetshåll aldrig någonsin ens rådgjort med oss innan man skrämmer upp svenska folket för en produkt som är lika ofarlig som vilket mineralvatten som helst - är helt absurt och förtjänar inga vidare kommentarer. Ni har ingen relevans i de påståenden ni framfört och vi har i denna skrivelse besvarat dom på bästa möjliga sätt. Vi finns här för att besvara eventuella punkter som kan behöva ytterligare förklaring.

Vi söker nu upprättelse för den skada myndigheternas extremt ovarsamma framfart ställt till med både vad gäller smutskastningen av vår produkt och vårt renommé som seriöst arbetande leverantör av kosttilllskott. Att bli uthängda oförskyllt i Rapport och kallade brottslingar är inget vi förtjänat, och absolut inget som ni har rätt att göra med tanke på den magra "bevisbörda" ni skrapat ihop. Vi förväntar oss att ni tar detta svar på högsta allvar och agerar därefter. Vi emotser ert svar.

Signerat,
Anders Sultan och Leif Stålbrand
Ion Silver, info@ion-silver.com, www.ion-silver.com, tel 046-712360

Livsmedelsverkets svar på brevet:

Livsmedelsverkets svar på öppet brev från Ion Silver

Livsmedelsverket har 26 november 2007 publicerat en nyhet på webbplatsen angående silver som kosttillskott samt frågor och svar angående kolloidalt silver. Den 27 november 2007 publicerades även den bakomliggande utvärderingen ”Angående eventuella risker med kolloidalt silver i kosttillskott”.

Med anledning av detta har Ion Silver i ett öppet brev den 17 december 2007 framfört synpunkter på Livsmedelsverkets utvärdering av kolloidalt silver i hälsokostpreparat. Företaget menar att Livsmedelsverket riktat ogrundad kritik mot kosttillskottet Ionosil, som marknadsförs av företaget.

Livsmedelsverket vill, i detta sammanhang, förtydliga att myndigheten inte gör en specifik riskvärdering av produkten Ionosil. Ionosil nämns (i en förfrågan från Sveriges Television) i Livsmedelsverkets utlåtande ”Angående eventuella risker med kolloidalt silver i kosttillskott”, som ett exempel på hälsokostpreparat som innehåller kolloidalt silver på den svenska marknaden. I utlåtandet framgår även att Livsmedelverket inte gjort någon marknadsundersökning av denna typ av kosttillskott, men finner det sannolikt att flera produkter med liknande innehåll kan finnas på den svenska marknaden.

Ion Silver beskriver vidare i sitt öppna brev att produkten "innehåller kolloidalt silver, där merparten är ionisk". Om detta är fallet, framgår i vårt utlåtande att det med silverjonen finns en dokumenterad risk för resistensutveckling hos mikroorganismer såväl i tarmen som i miljön.

Då det inte finns vetenskapligt belägg för nyttoeffekter av silver kan Livsmedelsverket bara avråda från användningen av silverhaltiga hälsokostpreparat i allmänhet.

Hälsokostrådet är inte, såsom Ion Silver påstår, Livsmedelsverkets kontrollorgan. Hälsokostrådet är en branschorganisation för företag i hälsokostbranchen.

Innehållet i Ion Silvers öppna brev gör inte att Livsmedelsverket ändrar sin uppfattning.

Länk till Ion Silvers öppna brev
http://www.ion-silver.com/brev.htm

Marianne Boysen, chef för Mikrobiologiska enheten
Rickard Bjerselius, chef för Toxikologiska enheten
Livsmedelsverket 24 januari 2008

Då bad vi verket om att få ta del av dessa studier som visar resistensutveckling både i tarm och i miljö och fick följande svar:

Hej!

Först vill jag be om ursäkt för det sena svaret, men sjukdom och annat har kommit emellan. Här kommer några referenser vi stödjat oss åt i vårt utlåtande.

Utifrån den vetenskapliga litteraturen kan det sägas att:

Ökad silveresistens efter exponering har påvisats in vitro. Kaur, P. and Vadhera, D. V. 1986. Mechanism of resistance to silver ions in Klebsiella pneumoniae. Antimicrob. Agents Chemother. 29:165-167. Bakterien utsattes för ökade subletala mängder av silvernitrat och toleransen ökade från 10 ug/ml silver till 70 ug/ml och den ökade toleransen var bestående även efter 50 generationer i silverfritt medium.

Silverresistensgener förekommer i bakterier som kommer i kontakt med silverjoner. Gupta, A. Matsui, K. and Lo, J-F. Silver. S. 1999. Molecular basis for resistance to silver cations in Salmonella. Nature Medicine 5:183-188. En plasmid bärande på resistengener mot ett flertal antibiotika och tungmetaller inklusive silverjoner hittades i ett salmonellaisolat från en brännskadeavdelning efter att ha orsakat blodförgiftning. Tre patientier dog och avdelningen vid Massachusetts General Hospital fick stänga.
(Salter av silver används vid behandling av brännskador för att minska infektionsrisken). Silverresistens kunde inte påvisas hos något av de 95 testade Salmonella eller E.coli isolat från patienter inlagda på andra avdelningar på sjukhuset (där silver inte användes). (MaHugh, G. L., Moellering, R. C., Hopkins, C. C. and Swartz, M. 1975. Salmonella typhimurium resistant to silver nitrate, chloramphenicl, and ampicillin. The Lancet i:235-240.

Hendry, A.T. and Stewart, I. O. 1979. Silver-resistant Enterobacteriaceae from hospital patients. Can. J. Microbiol. 25:915-921. visade att nästan hälften av Enterobacteriaceae isolaten från brännskadade var resistenta mot silver efter behandling med silverinnehållande läkemedel.

Med vänliga hälsningar

Marianne Boysen, Dr.
Enhetschef
Mikrobiologiska enheten
Livsmedelsverket (SLV)
Forskning och utveckling
Box 622
751 26 Uppsala
Tel: 018-17 56 25
Fax: 018-17 14 94

Då vi fortfarande inte fått se några referenser till studier som visar resistensutveckling både i tarm och i miljö (dessa studier är In Vitro studier gjorda på bakterier som kommer från brännsår) skickade vi följande svar:

Hej Marianne,
I ert svar till oss på vårt öppna brev, säger ni er ha studier som visar att silver har en resistensutvecklande effekt på bakterier både i tarm och i miljön. Vi har efterfrågat dessa studier. Nu har ni besvarat denna önskan om att få se dessa studier som visar en effekt - både på tarm och miljö - med referenser till studier med silvernitrat som är gjorda på brännsår. Alla studier är In Vitro, inte en enda referens finns till någon studie som gjorts In Vivo. Får jag påminna om den enormt stora skillnad som föreligger mellan en In Vitro studie och en In Vivo studie. Speciellt när det rör sig om effekten av ett kosttillskott i mikrogramdoser kontra en brännsårskompress. Kroppen jobbar hela tiden med att använda metalljoner i form av spårämnen i olika biokemiska processer. Kroppen använder sig av ett antal olika metalloproteiner som har som enda uppgift att kapsla in olika metalljoner och föra dom till kroppens celler. Utan dessa metalloproteiner skulle alla metalljoner reagera fritt med kroppens övriga ämnen. Detta är en grundläggande funktion som vi inte skulle kunna existera utan. Det är detta användningsområde vår produkt används inom. Jag hoppas att du inser att man inte kan ta en silvernitratbaserad brännsårstudie och applicera på funktionen hos ett kosttillskott.

Ni har ännu inte presenterat någonting som visar att ett intag av 100-300 mcg kolloidalt silver skulle kunna ge en resistensutveckling i tarm. Vi har påvisat att detta är mängdmässigt och leveranssättsmässigt väldigt likt det vi får (fick) den naturliga vägen. Att anklaga oss är därmed det samma som att anklaga moder natur. Av det silver som flodvatten innehåller, så är upp till 70 procent i jonisk form. I USA fick man så sent som på 1970-talet upp till 80 mcg silver genom kosten. Detta säger ni har sjunkit till 7 mcg. En faktor tio mindre alltså. Det är detta faktum som gör att vi marknadsför produkten som ett uppskattat mineralkosttillskott. Samtidigt kan vi konstatera att man hade mindre problem med antibiotikaresistens på den tiden vi fick mer silver genom kosten. Hur kan detta hänga ihop?

Får vi åter påminna om att vi säljer ett kosttillskott och inte en brännskadekompress. Att silvernitratbaserade kompresser kan ge upphov till resistenta bakterier har varit känt i många år och har inget att göra med användandet av silver som ett spårämne i kosttillskottssammanhang. Det är två vitt skilda applikationsområden. Att ni ännu inte presenterat det material, med vilket ni beskyller vår produkt för resistensutveckling i tarm, tar vi som intäkt för att nämnda material eller studie inte existerar. Därför har vi ännu svårare att förstå hur ni kan kritisera ett silverbaserat kosttillskott på det viset ni nu gjort. Detta samtidigt som ni blundar för och inte ens kommenterar de silverkulor (300 mcg silver per kula) som säljs i matbutikerna.

Vad gäller resistensutveckling i miljön, kan vi bara åter hänvisa till att vår totala årsförbrukning av silver håller sig under ett halvt kilo. Hur ska detta kunna bidra till resistensutveckling i miljön på ett brett plan? Boven i resistensutvecklingsdebatten är i själva verket bruket av antibiotika, av vilket det på humansidan ordineras mer än 100 ton per år i Sverige. Till detta får man lägga den antibiotika som förskrivs i djurhållningen och som vi till slut får i oss när vi äter köttprodukter. Ställ detta i proportion till varandra - 0,5 kg silver (ett naturligt kroppseget mineral) respektive 100.000 kilo antibiotika (ej kroppseget, syntetiskt producerat läkemedel) och berätta hur ni resonerat när ni anklagar oss för resistensutveckling samt miljöförstöring.

En vuxen person innehåller 1-2 mg silver vare sig man vill eller inte. Att detta faktum inte gjort oss alla silverresistenta och därmed antibiotikaresistenta - det är det ingen som funderar kring? Våra amalgambemängda tänder är troligtvis en än större källa till silverresistensutveckling hos bakterier. Trots detta så ska ett ofarligt kosttillskott trakasseras på bästa sändningstid i Rapport!

Vi finner det trist att behöva konstatera att ni genom att fortsätta ignorera sakfrågorna, envisas med att inte ge oss den självklara rätten att bli sakligt bedömda.

Ser fram emot att ni återkommer och visar oss vederhäftiga data kring att vår produkt - precis som den beskylls för - skulle kunna ge upphov till a) silverresistensutveckling (en 10 ppm stark produkt taget som ett kosttillskott i 100-300 mcg per dag), b) argyri och c) miljöförstöring på ett brett plan (0,5 kg silver per år).

Mvh,
Leif Stålbrand och Anders Sultan, Ion Silver

2008-03-07. Livsmedelsverket återkommer med svar. Notera hur man nu börjat svänga om lite grann och till och med beklagar att deras omnämnande av produkten kommit att framstå som en riskvärdering av densamma. Vi har tidigare konstaterat att Livsmedelsverket inte haft en aning om hur mycket silver vi använder i vår produktion. Att hävda i TV att vår produkt är farlig för miljön när vi använder mindre än ett halvt kilo om året tyckte vi då var märkligt. Intressant att notera är nu att man erkänner att man faktiskt inte har en aning om hur mycket silver som krävs för att man ska kunna utveckla argyri. Trots detta står man alltså i TV och säger att man kan få argyri av vår produkt.

Hej!

Liksom i ett tidigare svar vill Livsmedelsverket förtydliga att myndigheten inte gjort en riskvärdering av produkten Ionosil och inte heller avser att göra en sådan. Ionosil nämns (på grund av en förfrågan från Sveriges Television) i Livsmedelsverkets utlåtande ”Angående eventuella risker med kolloidalt silver i kosttillskott” som ett exempel på hälsokostpreparat som innehåller kolloidalt silver på den svenska marknaden. I utlåtandet uttalar sig Livsmedelverket allmänt om potentiella risker med hälsokostprodukter som innehåller kolloidalt silver. Livsmedelsverket beklagar om omnämnandet av Ion Silvers produkt ändå kan kommit att framstå som en riskvärdering av densamma.

Angående diskussionen om intaget av silver, vill vi understryka att siffran 7 mikrogram per dag uppges av WHO, 2003, inte av Livsmedelsverket, och kommer från en studie (publicerad 1984) som undersökt kanadensiska kvinnor. Hur relevant denna intagsuppskattning är för svenska förhållanden idag är svårt att uttala sig om, då vi inte funnit några kvalitetssäkrade publicerade data. Det kan också i detta sammanhang nämnas att man generellt bör vara försiktig att tolka äldre analytiska data beträffande metallinnehåll, då det i många fall under senare tid visat sig att överensstämmelsen med resultaten från moderna kemiska analysmetoder inte är tillfredsställande.

Silverresistens har förutom från brännskadeavdelningar också påvisats i bakterier isolerade från tänder lagade med amalgam (amalgam innehåller 35 procent silver) (Davis et al. 2005) och från tarmen hos kyckling (Johnson et al. 2005). Alla studier där man samlar in bakterier från naturliga miljöer är in vivo-studier. In vitro-studier är sådana där man i laboratoriet utsätter bakterier för specifika förhållanden. De refererade studierna; Gupta et al. 1999, Davis et al. 2005 och Johnson et al. 2005 är således alla in vivo-studier medan Kaur & Vadhera (1986) är en in vitro-studie. In vivo-studier för att se om bakterier kan bli resistenta mot ett specifikt ämne görs inte eftersom man vill undvika att få fram resistenta bakterier som obehindrat kan spridas i miljön.

Beträffande risker för miljöpåverkan har Livsmedelsverket i sitt utlåtande den 26 november 2007 bland annat anfört följande: ”När det i detta fall gäller användning av kolloidalt silver i kosttillskott vet vi att utsläpp av silver kan ge skador på miljön (ett problem bland annat vid utsläpp från fotografiska laboratorier). Vi har ingen uppgift på hur mycket silver som kan släppas ut vid tillverkning och användning av kosttillskott innehållande kolloidalt silver, men risken för miljöeffekter kan inte uteslutas.” Av detta framgår tydligt att Livsmedelsverket här yttrar sig om potentiella risker i allmänhet och inte om eventuell miljöpåverkan från en specifik produkt eller ”miljöförstöring på ett brett plan” som Ion Silver uttrycker det.

Det finns för närvarande inga publicerade data i den vetenskapliga litteraturen som anger att silver är ett essentiellt spårämne för människan, vilket medför att påståendet att silver skulle vara nödvändigt som extra mineraltillskott saknar vetenskaplig grund.

Angående risken för argyria i samband med intag av hälsokostpreparat som innehåller kolloidalt silver framgår i den vetenskapliga litteraturen inte vilken dos som krävs för att argyria ska uppstå. Argyria är ett ovanligt tillstånd, men känt sedan länge.

Livsmedelsverket önskar även informera om att silver som livsmedelsfärg (E 174) ånyo kommer att utvärderas av det Europeiska Livsmedelsverket (EFSA).

Med detta anser vi att vi har sagt vad vi kan säga i frågan kring kolloidalt silver som hälsokostpreparat.


Referenser
Davis, I. J., Richards, H. & Mullany, P. 2005. Isolation of silver- and antibiotic-resistant Enterobacter cloacae from teeth. Oral Micrbiology Immunology. 20:191-194.
Johnson, T. J., Siek, K. E., Johnson, S. J. & Nolan, L. K. 2005. DNA sequence and comparative genomics of pAPEC-O2-R, an avian pathogenic Escherichia coli transmissible R plasmid. Antimicrobial Agents and Chemotherapy. 49:4681-4688.
Gupta, A. Matsui, K. and Lo, J-F. Silver. S. 1999. Molecular basis for resistance to silver cations in Salmonella. Nature Medicine 5:183-188.
Kaur, P. and Vadhera, D. V. 1986. Mechanism of resistance to silver ions in Klebsiella pneumoniae. Antimicrobial Agents and Chemotherapy. 29:165-167.

Med vänliga hälsningar

Marianne Boysen, Dr.
Enhetschef
Mikrobiologiska enheten
Livsmedelsverket (SLV)
Forskning och utveckling
Box 622
751 26 Uppsala
Tel: 018-17 56 25
Fax: 018-17 14 94

2008-03-13. Nedan kan du nu läsa vårt senaste svar på Livsmedelsverkets svar till oss. Här passar vi på att redovisa de senaste forskningsrönen - nämligen de att silver behövs för ett optimalt fungerande immunförsvar. Två läkare i USA har skrivit en artikel där man redovisar rönen. Vi upprepar dessutom vårt krav om en officiell ursäkt och ett tillrättaläggande från Livsmedelsverkets sida.

Hej Marianne!
Vi uppskattar verkligen ditt beklagande av den effekt som ert generella uttalande kring silver i kosttillskott fått för oss. Vi förstår samtidigt ert dilemma. Rapport har uppenbarligen "övertolkat" era uppgifter och av någon underlig anledning funnit anledning att hänga ut vår garanterat ofarliga produkt under rubriken "Farligt för hälsan och miljön".

Man kan samtidigt fråga sig varför det är en så ensidig debatt kring hur silver kan skapa resistenta bakterier? Detta är ju kända effekter från andra metaller såsom kvicksilver, kadmium, zink, kobolt och till och med koppar. Bakterier är finurliga varelser och de hittar på mycket oönskat. Samtidigt så har moder natur sett till att vi använder merparten av dessa metaller i form av spårämnen för olika funktioner i kroppen. Kunskapen om att koppar kan skapa resistenta stammar, har oss veterligen inte föranlett aktioner från förbudsivrare i samhället.

Kopparresistenta bakterier och studier kring detta kan du läsa om bl a här:
Determinants Encoding Resistance to Several Heavy Metals in Newly Isolated Copper-Resistant Bacteria
Cathrin Dressler, Ursula Kües, Dietrich H. Nies, and Bärbel Friedrich, http://www.pubmedcentral.nih.gov/articlerender.fcgi?artid=183930

Sett till det stora hela så tror vi inte man ska stirra sig blind på de problem koppar, silver och andra metaller skapar i förhållande till den stora boven - antibiotikan. Vi tror mer på en samexistens där man lär sig använda de olika ämnena på ett korrekt sätt. Vi har samexisterat med bakterierna under hela evolutionen och våra kroppar har ständigt fått påfyllning av silver- och kopparjoner genom vatten och föda. Att det helt plötsligt skulle ge oöverskådliga konsekvenser i form av utbredd resistensutveckling får nog anses vara ganska otroligt. Det är snarare det minskade intaget av dessa viktiga spårämnen som får oanade konsekvenser för hälsan. Vi finner det klarlagt att det är överförskrivningen av antibiotika som orsakat nuvarande nivåer av resistensutveckling - inte ett intag av normala mängder mineraler i form av kosttillskott. De flesta infektioner som drabbar oss i de övre luftvägarna orsakas av virus och detta sätter man felaktigt in antibiotika på. Hade man lärt sig att korrekt utnyttja metalljonernas virushämmande effekt istället, så hade vi kunnat undvika förskrivning av resistensskapande antibiotika i många fall.

Ser man då till att både koppar och silver kan skapa resistenta stammar, hur kommer det sig då att man inte höjer varnande röster kring konsumtionen av koppar i kosten? Trots att ämnet kan skapa resistenta bakteriestammar. Hur går detta ihop? Kan det ha att göra med att koppar är klassat som ett essentiellt ämne för kroppen genom sin roll i olika enzymer? Silver som inte verkar finnas i några enzymer, men som behövs för andra kroppsliga funktioner försöker man däremot förbjuda - trots att vi bevisligen får det genom kosten och att kroppen innehåller minst 1-2 milligram. Detta rimmar illa, speciellt då det visat sig i ny forskning att silver faktiskt spelar en avgörande roll för våra immunförsvars funktion.

De amerikanska läkarna Gordon och Holtorf har sammanställt en artikel där man pekar på att kroppens immunförsvar behöver silver för att fungera optimalt. Att det inte finns vetenskaplig grund för att säga att kroppen behöver silver - det stämmer alltså inte. Det blir mer och mer klart att kroppen utnyttjar silvrets syrelagrande förmåga för att kunna oxidera virus och bakterier via en funktion som kallas ROS - Reactive Oxygene Species.

På http://www.silverinstitute.org/uses.php skriver man följande: "Oxidative Capacity - Silver is a recognized powerful oxidizer. Metallurgists have long known the unique affinity of silver with oxygen. Molten silver will hold ten times its volume in oxygen. On freezing, the contraction of silver vigorously ejects the oxygen; a dangerous activity known as spitting. Not all oxygen is ejected; much is retained in the silver lattice as well as adhered to its surface. Atomic oxygen (O+²) fits within the silver lattice and as silver resists oxidation, it is an ideal atomic oxygen reservoir. As atomic oxygen (also called nascent oxygen) is extremely reactive, the silver is essentially a reservoir for oxidation reactions, wherein the oxygen is immediately available to react with any organic or inorganic compound it contacts."

Gordon och Holtorf konstaterar att silver spelar en avgörande roll för hur vårt immunförsvar fungerar genom att det är inblandat i bland annat följande fysiologiska funktioner:

1. At the cell level, Argyrophil I reduction reactions convert oligodynamic silver ions into colloidal grains of neutral silver now bound to the same tissue section. This reaction is reversible. In 1979, Gallyas demonstrated that transformation of inactive silver back into bioactive silver takes place as the tissue itself becomes oxidized. White blood cells (WBCs) are dedicated to such oxidizing mechanisms, and since WBCs are known to hoard silver particles out of the blood stream, it is likely immunity is greatly enhanced with oligodynamic silver.

2. WBC (White Blood Cells) Upregulation: Oligodynamic Ag+ appears to modulate and/or upregulate reactive oxygen species (ROS) generated by WBCs. ROS are the strategic hand grenades utilized by WBCs to destroy pathogens. It is now becoming clear that oligodynamic Ag+ promotes the respiratory burst of WBCs.

3. Lymphocytic Migratory Modulation: The potential of oligodynamic Ag+ to help support chemotaxis and tissue targeting by lymphocytes is self-evident because of its propensity to generate Jarisch-Herxheimer Effects (JHEs). JHEs modulate inflammatory cytokines which, in turn, can enhance lymphocytic migration.

4. Leucocytogenesis/leucocytosis Induction: As early as 1916, it was noted that oligodynamic/colloidal silver formulations induced leukocytosis. Bechhold confirmed that preliminary evidence was documented for oligodynamic silver to increase both RBC and WBC counts, but only after an initial hemolytic action took place that was transitory and typically uneventful.

5. Phagocytic Index: A comprehensive retrospective text provided by Bechhold in 1919 supported oligodynamic silvers ability to upregulate the phagocytic index. Todays peer-reviewed literature has clarified these properties for oligodynamic Ag+.

6. Jarisch-Herxheimer Events (JHEs): Rapidly self-resolving, uneventful hepatomegaly may be seen in beneficial outcomes when extremely large doses of oligodynamic Ag+ are given at one time (i.e., . 50 mg silver). Such beneficial outcomes may undergo mid-process events that reveal interim transitory and self-resolving liver enzyme elevation due to fragmentation of pathogen loads from infected host liver cells (i.e., classical Jarisch-Herxheimer, autolysis, or apoptotic induction events). Likewise, self-limiting, self-resolving hemolysis, myalgia, rigors, fevers, malaise, headaches, nausea, and, rarely, a transitory immune system activation of coagulation (ISAC) may result from events associated with die-off.

Läkarna är i artikeln inriktade på att tolka silvrets roll i egenskap av terapeutiskt använt ämne men det är lika självklart att göra kopplingen till att kroppen måste ha tillgång till en viss mängd silver för att alltid kunna upprätthålla de här funktionerna som räknas upp. Det är den van vid att få sedan urminnes tider. Det är ju inte bara i terapeutiskt syfte som kroppen behöver silver, utan kroppen utför naturligtvis dessa funktioner dag som natt även när vi inte blivit sjuka. Det är en del av immunförsvaret helt enkelt. Vi har som vi nämnt tidigare en hel del kunder som fått se sina immunförsvar vakna till liv med ett intag av vår produkt Ionosil. Människor som tidigare nödgats ta antibiotika ett tiotal gånger om året - behöver nu inte längre äta antibiotika alls. Ett livslångt bruk av antibiotika kan alltså många gånger brytas med hjälp av ett intag av silver i storleksordningen 100 mikrogram per dag. Detta borde samhället välkomna då det ligger i linje med en uttalad önskan om att dra ner på antibiotikaförskrivningen.

Läs hela artikeln och dess omfattande referenslista här: http://www.imref.org/articles/pdfs/Townsend_II.pdf

Du skriver att "Angående risken för argyria i samband med intag av hälsokostpreparat som innehåller kolloidalt silver framgår i den vetenskapliga litteraturen inte vilken dos som krävs för att argyria ska uppstå". Det är för att ett korrekt tillverkat kosttillskott med styrkan 10 ppm som tas i doser om 100-300 mikrogram per dag omöjligen kan skapa argyri. Intagsmängderna håller sig nämligen på rätt sida av NOAEL. Då är det lite väl märkligt att Rapport med upgifter från Livsmedelsverket går ut och påstår att man kan få argyri av just ett sådant kosttillskott? Du skriver även att argyri är ett ovanligt tillstånd. Ja, det är så pass ovanligt att det inte finns mer än ca 300 fall registrerade under hela 1900-talet, den era då man använde silvernitratbaserade läkemedel i gramdoser relativt frikostigt. Varför har ni då fått det att framstå som att man mycket väl kan utveckla argyri med vår produkt? Det är detta som skrämt upp våra kunder i onödan och fått oss att framstå i en dålig dager.

Gordon och Holtorf skriver i sin artikel att "The EPA has established one end of the TI by determining the lowest observed adverse event level (LOAEL) for both intravenous and oral intake. Note that only a non-pathological cosmetic discoloration (i.e., argyria) is established as the sole “adverse event.” Comprehensive retrospective analysis spanning over 56 years by EPA (EPA/IRIS CASRN 7440-22-4, 1996 http://www.epa.gov/IRIS/subst/0099.htm) and ATSDR, Agency for Toxic Substance and Disease Registry (Toxicological Profile for Silver – CAS# 7440-22-4, Dec. 1990, http://www.atsdr.cdc.gov/toxprofiles/tp146.html) found NO other adverse events associated with silver exposure. For a 70 kilogram patient, intravenous silver is limited to one (1) gram over any two-to nine-year period, and for oral intake, to twenty-five (25) grams over a 70-year period. These values reflect the best gauge to prevent argyric iatrogenesis."

Amerikanska EPA brukar användas som referens vad gäller godkända silverintag. NOAEL (No Observed Adverse Event Level) har satts till 10 gram silver under en livstid. EPA säger med andra ord att man utan problem ska klara av ett intag av sju teskedar per dag under 70 år. LOAEL (Lowest Observed Adverse Event Level - i detta fallet risk att utveckla argyri) har satts till 25 gram totalt intag under en livstid. Det motsvarar ett livslångt intag av 19 teskedar per dag under 70 år. Får vi påminna om att dosering för Ionosil är satt till 2-6 teskedar per dag, ett intag som håller sig under fastställda NOAEL nivåer. Inte förrän man överstiger 19 teskedar per dag riskerar man ett så pass högt silverintag att det föreligger risk att utveckla argyri. Vår produkt kan alltså om man håller sig till vetenskapliga fastställda fakta INTE framkalla argyri.

Silvermängdmässigt så motsvarar 10 gram hela 1000 liter av ett 10 ppm starkt kolloidalt silver. Vid en konsumtionstakt om två teskedar per dag, vilket för många kunder är en normal underhållsdos, så tar det 273 år att komma upp i 10 gram silver. Vid en konsumtionstakt om 6 teskedar per dag så tar det 91 år att nå 10 gram. Detta är som vi hela tiden hävdat ett spårämne i mikrogramdoser, inte ett läkemedel i gramdoser. Förstår ni att vi är lite frågande till hur ni kan anklaga vår produkt för att kunna orsaka argyri överhuvudtaget?

Livsmedelsverket konstaterar dessutom själva att 90-99% av silvret rensas ut ofta bara någon dag efter intaget. Det är detta som kroppens metalloproteiner sköter om och det finns konfirmerat i Altmans studie, som vi tidigare refererat till, om hur kroppen tar upp och lämnar ifrån sig silver från ett kolloidalt silver.

Sett i ljuset av detta, utan att uppenbarligen ha tillgång till data som beskriver form och intagsmängder, eller ens de mängder som krävs för att riskera att utveckla argyri - hur kan du då uttala dig på detta viset i media: "- Det finns inga positiva effekter för kroppen, kroppen behöver inte silver. Däremot kan det finnas risk för missfärgning av hud och inre organ. Samtidigt tycker jag att det är jätteviktigt att tänka på att det är en miljöpåverkan med silver också, säger Marianne Boysen, enhetschef vid Livsmedelsverket, till SVT:s Rapport." Risken för missfärgning av hud och inre organ finns alltså inte om man tittar närmare på den form och dos det handlar om i vårt fall. Miljöpåverkan med silver? Visst, i stora utsläppsmängder och fel form - men inte med vår produkt i mängder om ett halvt kilo!

Sammanfattningsvis kan vi då konstatera att vi gemensamt resonerat oss fram till att:

1. Vår produkt ionosil kan omöjligen åstadkomma argyri om tagen i rekommenderade doser. Detta har vi visat med hjälp av EPA-baserade LOAEL och NOAEL. Godkända dosnivåer godkända av myndigheterna måste väl i rimlighetens namn vara det som ni får förlita er på. Ni konstaterar samtidigt att ni inte vetat hur mycket silver som krävs för att utveckla argyri. Eftersom ni klart kan se att vår 10 ppm svaga produkt tagen i mängder om 10-30 ml per dag, även om den baseras på en felaktig retentionsnivå om 100% (den är i själva verket 1-10%), inte överstiger ens NOAEL, hur ska då argyri kunna uppstå? Argyri kan uppstå (inget säger dock att det måste göra det) först vid LOAEL.

2. Varken vår produkt eller vår produktion av produkten, kan med sina 0,5 kilo silver per år anklagas för att vara en fara för miljön. Anledningen till att vi tar upp punkten är att Rapport baserat på era uttalanden antagit att produkten belastar miljön med stora mängder silver. Rubriken i programmet var "Farligt för hälsan och miljön". Allt hade kunnat undvikas om ni tagit reda på lite mer fakta om produkten och produktionsförfarandet innan ni gick ut med er information.

3. Vi har pekat på ny forskning som visar på att silver behövs för att immunförsvaret ska kunna fungera som det är tänkt. Även om ni säkert skulle kunna argumentera att denna forskning inte är tillräckligt erkänd, så ber vi om att få påminna om att EU:s FSD (Food Supplement Directive) klart definierar att ett mineral som förekommer i kosten skall också kunna säljas i kosttillskottssammanhang. Vi har med andra ord ingen skyldighet att kunna redovisa att mineralet fyller någon funktion, men eftersom ni hela tiden hävdar att silver inte används av kroppen så har vi här tagit upp det vi vet. Det räcker således för oss med att kunna påvisa att silver är en del av vår kost, vilket det är. Silver är tillsvidare godkänt inom EU i produkter klassade som kolloidalt silver.

4. Återstår då frågan om resistensutveckling. Ni pekar på studier som visar resistensutveckling i vissa djurstudier. Det är inte på något sätt belagt att det skulle vara silver som åstadkommit denna breda resistens mot i princip alla antibiotika och metalljoner. Vi pekar på intagsnivåer (ca 90 ug /dag finns belagt i studier som vi refererat till tidigare från USA ) och intagsformer (flodvatten innehåller sitt silver i form av silverjoner till ca 70%) som mycket väl påminner om det sätt moder natur sedan urminnes tider gett oss silver och andra spårämnen - delvis som joner lösta i vatten. Detta har under hela evolutionen inte inneburit några stora problem vad gäller resistensutveckling, så varför skulle det göra det nu? Att anklaga oss är därmed samma sak som att anklaga moder natur. Vi har också pekat på att problematiken i allra högsta grad gäller koppar och andra mineraler/spårämnen. Samtidigt har vi båda konstaterat att silver som läcker från våra amalgambemängda tänder är ytterligare en faktor att räkna med. Kommer man nu vidta åtgärder för att rensa bort våra amalgamfyllningar innan vi drabbas av antibiotikaresistens allihopa? Borde vi förresten inte vara antibiotikaresistenta allihopa med tanke på att de flesta haft sina plomber i många många år? Detta vore något för Rapport att ta upp kanske? Vi kan för vårt liv inte förstå varför vi ska behöva bära skulden för antibiotikaresistensutvecklingen - när det är antibiotika själv som ställt till med situationen! I förhållande till varandra, så skrivs det ut 100.000 kilo antibiotika varje år, medan vår produkt produceras i mängder om mindre än ett halvt kilo.

Hur som helst så räcker inte denna lilla resistensmisstanke som är kvar av "Silverlarmet" för att rättfärdiga den behandling som vi fått av media och uppskrämda kunder efter det att Rapport gått ut med larmrapporten den 25 november 2007. Det utgår vi från att du håller med om. Rapports tolkning har ingen som helst relevans och vi vill därför nu att ni hjälper oss ställa saker och ting tillrätta. Vi ser det som väldigt viktigt att människor får reda på hur det verkligen ligger till. Många går omkring och oroar sig i onödan och vi har samtidigt blivit stämplade som oseriösa aktörer på marknaden och fått bevittna en rejäl nedgång i försäljningen. Detta helt oförskyllt! Vi utgår från att ni också vill framstå som seriösa aktörer som baserar sig på vetenskapliga fakta. Vi har full förståelse för att detta med silver är ett komplicerat område, som om man inte känner till det i detalj kan vara svårt att uttala sig om. Hade ni konsulterat oss innan ni uttalade er om vår produkt i november hade situationen aldrig uppkommit.

Produkten är definitivt inte "farlig för hälsan och miljön" det har vi med all tydlighet visat er! Därför kräver vi att ni nu när ni börjar förstå hur det ligger till - i ett officiellt beklagande i form av ett pressmeddelande - gör ett förtydligande om hur det verkligen ligger till med silver i kosttillskottsammanhang. I pressmeddelandet skulle vi även vilja att det klart framgår att silver inte är en toxisk tungmetall. Detta finns klarlagt i litteraturen. Det är först när man löser silver i salpetersyra som man får en toxisk substans - silvernitrat. Silvernitrat hör inte hemma i kosttillskottssammanhang, det gör däremot silver i sin rena form - intaget i mikrogrammängder.

Vi tittar gärna på utformningen av pressmeddelandet innan det går iväg så vi alla är överens om att det är korrekta uppgifter som går ut.

Med vänliga hälsningar,
Anders Sultan och Leif Stålbrand

2 april 2008. Då vi efter några veckors väntande ännu inte hört av Marianne Boysen på Livsmedelsverket, beslöt vi oss för att göra en framstöt igen för att se om vi kan få myndigheten att ta sitt ansvar för den uppkomna situationen. En kopia skickades även till generaldirektör Inger Andresson och professor Åke Bruce. Vi får se om detta kan ha någon effekt...

Till: Marianne Boysen

Kopia till: Generaldirektör Inger Andersson, Professor Åke Bruce

Hej Marianne!
För några veckor sedan bad vi dig återkomma till oss med ett utkast på ett pressmeddelande där ni förtydligar några av de uttalanden ni gjort om silver i kosttillskott i november 2007. Vi har ännu inte hört av dig. Ni har som du själv säger inte menat att de generella uttalanden om silver som ni gjorde, skulle ses som en riskbedömning av vår produkt. Likväl har media gått i direktangrepp mot vår produkt under rubriken "Farligt för hälsan och miljön" - något som överhuvudtaget inte stämmer. Detta har de gjort baserat på era uttalanden. Någon generell tillverkare eller produkt handlade det då rakt inte om då man i Rapport hängde ut oss och pekade på vår produkt Ionosil. Efter korrespondens med oss har ni konstaterat att de doser det rör sig om omöjligen kan orsaka argyri eller andra biverkningar. Vår totala förbrukning av silver i produktionen under ett år understiger ett halvt kilo och kan därmed inte ses som en miljörisk heller. Det finns inte heller belagt att produkten i form av ett kosttillskott skulle skapa resistenta stammar av bakterier. Detta erkänner ni också själva. Alltså återstår ingenting av den ursprungliga kritiken.

Du skriver att i ditt senaste svar till oss att "Angående risken för argyria i samband med intag av hälsokostpreparat som innehåller kolloidalt silver framgår i den vetenskapliga litteraturen inte vilken dos som krävs för att argyria ska uppstå". Detta finner vi högst märkligt med tanke på att ni konstaterar själva att nolleffektdosen NOAEL för silver är satt till 10 gram för en livstid. Detta motsvarar 390 mikrogram per dag. Vår produkt har en doseringsanvisning på 100-300 mikrogram per dag och kan således omöjligen orsaka argyri. Detta har ni då trots allt helt felaktigt fått svenska folket att tro i media den 25 november 2007. Låt oss nu gemensamt föra ut sanningen till befolkningen så att var och en kan återgå till sitt. Det kan inte vara din uppriktiga mening att människor ska förledas att tro att ett ämne med konstaterad nolleffektdos om 10 gram under en livstid, kan ge argyri i mängder som understiger denna nolleffektdos? Det är ju en direkt lögn!

Vi har även visat på ny forskning av läkarna Gordon och Holtorf där man kan utläsa att kroppens immunförsvar använder sig av silvrets syrelagrande förmåga för att bl a oxidera mikroorganismer via ROS, Reactive Oxygen Species (http://www.imref.org/articles/pdfs/Townsend_II.pdf). Alltså behövs silver för att kroppens fysiologiska processer ska kunna fungera optimalt och borde därmed klassas som ett essentiellt mineral precis som zink, järn, koppar och selen. Vidare behöver vi inte ens peka på detta då EU:s FSD konstaterar att det räcker med att visa på att ett mineral finns i kosten för att man ska kunna sälja det i kosttillskottssammanhang. Alltså faller ditt argument att kroppen inte skulle behöva silver.

Ni skriver på er hemsida att "...Livsmedelsverkets uppfattning för närvarande att det saknas dokumentation för bedömning om peroral tillförsel av kolloidalt silver i kosttillskott ger upphov till antibiotikaresistens", ändå är det det som media säger att det gör. Vi har visat med all tydlighet att intagsmängder och form överensstämmer med vad man kan få den naturliga vägen. Hur kan man då i media anklaga oss för att skapa resistenta bakterier? Snarare finns det forskning som visar på att silver i nanoformat kan avhjälpa fall av resistenta bakterier. Kombinationen av antibiotika och silver i nanopartikelutförande kan resultera i synergieffekter. Det är alltså tvärt om mot vad ni försöker hävda. En iransk studie visar på just detta. Man skriver att "The antibacterial activities of penicillin G, amoxicillin, erythromycin, clindamycin, and vancomycin were increased in the presence of Ag-NPs against both test strains. The highest enhancing effects were observed for vancomycin, amoxicillin, and penicillin G against S. aureus." (Ag-NPs betyder Silvernanopartiklar). Här är en referens till studien:

Synthesis and effect of silver nanoparticles on the antibacterial activity of different antibiotics against Staphylococcus aureus and Escherichia coli
Ahmad R. Shahverdi PhDa, Ali Fakhimi PharmDa, Hamid R. Shahverdi PhDb and Sara Minaian MSc. Department of Pharmaceutical Biotechnology and Medical Nanotechnology Research Center, Faculty of Pharmacy, Medical Sciences/University of Tehran, Tehran, Iran

Abstract
Silver nanoparticles (Ag-NPs) have been known to have inhibitory and bactericidal effects. Resistance to antimicrobial agents by pathogenic bacteria has emerged in recent years and is a major health problem. The combination effects of Ag-NPs with the antibacterial activity of antibiotics have not been studied. Here, we report on the synthesis of metallic nanoparticles of silver using a reduction of aqueous Ag+ ion with the culture supernatants of Klebsiella pneumoniae. Also in this article these nanoparticles are evaluated for their part in increasing the antimicrobial activities of various antibiotics against Staphylococcus aureus and Escherichia coli. The antibacterial activities of penicillin G, amoxicillin, erythromycin, clindamycin, and vancomycin were increased in the presence of Ag-NPs against both test strains. The highest enhancing effects were observed for vancomycin, amoxicillin, and penicillin G against S. aureus.

En liknande studie har gjorts i Indien. Man har studerat de synergieffekter man fått när man kombinerat ett kolloidalt silver med 19 olika antibiotika. I samtliga fall såg man synergieffekter i form av förstärkt effekt och en kommentar man haft runt det hela är att kombinationsterapin nu även har effekt på virus - något som många antibiotiska preparat felaktigt skrivs ut för. Mycket av problematiken kring resistensutvecklingen hos antibiotika står att finna i det faktum att många läkare ordinerar antibiotiska preparat på olika sjukdomssymtom som har sitt ursprung i en virusinfektion. Antibiotika är som bekant overksamt mot virus och bidrar i dessa sammanhang bara till att förvärra resistensutvecklingsproblematiken.

Bactericidal activity of combinations of Silver–Water Dispersion™ with 19 antibiotics against seven microbial strains
A. de Souza, D. Mehta and R. W. Leavitt

Läs hela studien här: http://www.silverbiotics.com/peerReviews/926.pdf

I Mellanöstern och Indien har man sedan några tusen år tillbaka använt bladsilver som ätlig dekoration på bland annat efterrätter och bakelser. Precis som i fallet med silverkulorna alltså. Det rekommenderas ofta i den Ayurvediska läkekonsten att både silver och guld bör konsumeras för att kroppen ska få sig det tillgodo. I Indien konsumerar man årligen uppemot 275.000 kg silver den här vägen. Det finns inte beskrivet några negativa effekter orsakade av denna tradition.

“A recent paper by Das et al. Provides the remarkable datum that some 275,000 kg [(605,000 pounds)] of edible metallic silver foil are consumed every year (in food) in India. No known adverse health effects have ever been recorded. This epidemiological evidence that silver as a metal is not toxic in any way needs no further comment. Further support for the obvious safety of consuming metallic silver (Ag0) is in the worldwide consumption of (so called) silver colloids, often made at home in primitive electrochemical cells by probably some millions of citizens, again with no ill effects.” (Hela studien: Justifying the need to prescribe limits for toxic metal contaminants in food-grade silver foils Author Das, M. Dixit, S. Khanna, S. K. Journal title FOOD ADDITIVES AND CONTAMINANTS).

Läs ett inlägg som verifierar att bruket av ätbart silver i Indien är mycket utbrett och man diskuterar definitivt inte om man ska förbjuda det: http://www.iisc.ernet.in/currsci/oct252005/1307.pdf

Då både ni och vi konstaterar att det ramaskri kring silver i kosttillskott som skapades 25 november 2007, efter vetenskaplig analys, inte överensstämmer med verkligheten - så vore det på sin plats att ni tog ert ansvar och dementerar era uttalanden i ett pressmeddelande. Det finns mycket som behövs justeras på er hemsida också. Att ni som myndighet går ut med så pass felaktig information som ni gjort i detta ärendet, finner vi synnerligen graverande och det bör rättas till å det snaraste.

Produkten är definitivt inte "farlig för hälsan och miljön" det har vi med all tydlighet visat er! I pressmeddelandet skulle vi även vilja att det klart framgår att silver inte är en toxisk tungmetall. Detta finns klarlagt i litteraturen. Det är först när man löser silver i salpetersyra som man får en toxisk substans - silvernitrat. Silvernitrat hör inte hemma i kosttillskottssammanhang, det gör däremot silver i sin rena form - intaget i mikrogrammängder. Vi efterlyser lite vetenskaplig objektivitet i ärendet.

Vi vill som sagt se utformningen av pressmeddelandet innan det går iväg så vi alla är överens om att det är korrekta uppgifter som går ut.

Med vänliga hälsningar,
Anders Sultan och Leif Stålbrand

Här befinner vi oss då idag, vi har bett verket ge det hela en saklig bedömning - och det har man verkligen inte lyckats åstadkomma - utan man refererar bara till att silver inte används till något i kroppen. Detta stämmer alltså inte och det har vi visat i vårt senaste brev till Livsmedelsverket.

För de som tror att silver inte alls har en viktig roll att spela i våra kroppar eller att man inte kan få terapeutiskt signifikanta resultat av silver i nanopartikelformat - titta på vad läkemedelsbolaget Nucryst har att säga om sin forskning och sin erfarenhet:

På tal om studier och etablerade produkter som bygger på silver i nanoformat. Titta på detta läkemedelsföretag som har produkter som bygger på silver i nanokristallint utförande: http://www.nucryst.com/

"NUCRYST has created NPI 32101, nanocrystalline silver in powder form, which can be combined with pharmaceutical carriers such as creams, gels, solutions, or tablets to form prescription drugs. Laboratory studies have demonstrated NPI 32101's anti-inflammatory and antimicrobial properties. NUCRYST's in vitro and in vivo research results suggest that NPI 32101 offers great promise for a range of commercial pharmaceutical products."

Preclinical research is underway for NPI 32101 in the area of gastrointestinal (GI) diseases. There are large markets with unmet needs in a spectrum of diseases characterized by inflammation and ulceration of the lining of the colon.

NUCRYST's first focus in gastrointestinal diseases is ulcerative colitis. Research is in early stages of development. Early preclinical testing demonstrated that nanocrystalline silver (NPI 32101) suppresses colonic inflammation in several preclinical models of ulcerative colitis and is as effective as sulfasalazine. These data were presented at the October 2006 meeting of the American College of Gastroenterologists (ACG).

NUCRYST has repeatedly demonstrated a dose response with various NPI 32101 formulations. Advancing the ulcerative colitis program is a key strategy for 2007.

While pursuing ulcerative colitis, NUCRYST identified another important and growing GI disease, Clostridium difficile-associated disease (CDAD). Early in vitro data has shown promising results for both vegetative and spore forms of C. difficile.

Silver has long been used to fight infection. For centuries, silver has been valued for its medicinal properties. From ancient Greeks to the American settlers, silver was used as a preservative for drinking water and other liquid storage. Decades ago, doctors would apply a thin layer of silver to large wounds to prevent infection and promote healing.

Silver became less used as an antimicrobial with the advent of penicillin and the other classes of antibiotics that followed penicillin. The growing incidence of multi drug-resistant bacteria has renewed interest in the antimicrobial properties of silver. Silver ions rapidly kill microbes in a variety of ways. These include blocking the cell respiration pathway, interfering with components of the microbial electron transport system, binding DNA and inhibiting DNA replication.

Man har alltså utvecklat läkemedel som bygger på silver i nanopartikelformat, ett format som i princip kan likställas med ett kolloidalt silver. De har produkter mot hudbesvär samt en produkt som genomgår sluttest för bruk mot Ulcerös Colit. Ska nu Nucryst hängas ut i TV-rutan och beskyllas för att skapa blåa och grå gubbar i parti och minut? Någon kanske ska tipsa Rapport?

Ett intressant faktum som visar att silver i sin rena form inte utgör något hälsohot (snarare tvärtom) är det faktum att i Mellanöstern och Indien har man sedan några tusen år tillbaka använt bladsilver som ätlig dekoration på bland annat efterrätter och bakelser. Precis som våra silverkulor alltså. Det rekommenderas ofta i den Ayurvediska läkekonsten att både silver och guld bör konsumeras för att kroppen ska få sig det tillgodo. I Indien konsumerar man årligen uppemot 275.000 kg (!) silver den här vägen. Det finns inte beskrivet några negativa effekter orsakade av denna tradition. I USA uppskattas det samtidigt att uppemot 10 miljoner människor använder kolloidalt silver - detta också utan att myndigheterna blir överhopade av biverkningsrapporter. Vi som säljer mindre än ett halvt kilo silver per år blir på bästa sändningstid i TV anklagade för att sälja en produkt som är "Farligt för hälsan och miljön". Är världen inte lite väl snurrig?

På http://www.americanbiotechlabs.com/researchArticles/argyria.html kan man läsa följande: “A recent paper by Das et al. Provides the remarkable datum that some 275,000 kg [(605,000 pounds)] of edible metallic silver foil are consumed every year (in food) in India. No known adverse health effects have ever been recorded. This epidemiological evidence that silver as a metal is not toxic in any way needs no further comment. Further support for the obvious safety of consuming metallic silver (Ag0) is in the worldwide consumption of (so called) silver colloids, often made at home in primitive electrochemical cells by probably some millions of citizens, again with no ill effects.” (Hela studien: Justifying the need to prescribe limits for toxic metal contaminants in food-grade silver foils Author Das, M. Dixit, S. Khanna, S. K. Journal title FOOD ADDITIVES AND CONTAMINANTS).

Läs ett inlägg som verifierar att bruket av ätbart silver i Indien är mycket utbrett och man diskuterar inte alls om man ska förbjuda det: http://www.iisc.ernet.in/currsci/oct252005/1307.pdf

Man diskuterar snarare hur man kan säkerställa att bladsilvret verkligen håller utlovad renhet om minst 99,5% rent silver. Justifying the need to prescribe limits for toxic metal contaminants in food-grade silver foils: http://cat.inist.fr/?aModele=afficheN&cpsidt=17333754

It is estimated that the Indian tradition of eating candy and cakes wrapped in metallic silver foil (eaten foil and all) came from their historically gained knowledge that in their warm, moist climate with little refrigeration of foods, eating the silver-covered candy and cakes after meals would kill the bacteria consumed with the food, before it had a chance to do damage to their body systems. In other words, the people of India have proven over the last thousand years that eating or consuming large amounts of metallic silver has no negative effect on the body or body systems.

Det finns också spännande forskning som visar att kombinationen antibiotika och silver i nanopartikelutförande faktiskt kan resultera i synergieffekter, där summan av de två är starkare än var och en för sig. En iransk studie visar på just detta. Man skriver att "The antibacterial activities of penicillin G, amoxicillin, erythromycin, clindamycin, and vancomycin were increased in the presence of Ag-NPs against both test strains. The highest enhancing effects were observed for vancomycin, amoxicillin, and penicillin G against S. aureus." (Ag-NPs betyder Silvernanopartiklar). Här är en referens till studien:

Synthesis and effect of silver nanoparticles on the antibacterial activity of different antibiotics against Staphylococcus aureus and Escherichia coli
Ahmad R. Shahverdi PhDa, Ali Fakhimi PharmDa, Hamid R. Shahverdi PhDb and Sara Minaian MSc. Department of Pharmaceutical Biotechnology and Medical Nanotechnology Research Center, Faculty of Pharmacy, Medical Sciences/University of Tehran, Tehran, Iran

Abstract
Silver nanoparticles (Ag-NPs) have been known to have inhibitory and bactericidal effects. Resistance to antimicrobial agents by pathogenic bacteria has emerged in recent years and is a major health problem. The combination effects of Ag-NPs with the antibacterial activity of antibiotics have not been studied. Here, we report on the synthesis of metallic nanoparticles of silver using a reduction of aqueous Ag+ ion with the culture supernatants of Klebsiella pneumoniae. Also in this article these nanoparticles are evaluated for their part in increasing the antimicrobial activities of various antibiotics against Staphylococcus aureus and Escherichia coli. The antibacterial activities of penicillin G, amoxicillin, erythromycin, clindamycin, and vancomycin were increased in the presence of Ag-NPs against both test strains. The highest enhancing effects were observed for vancomycin, amoxicillin, and penicillin G against S. aureus.

En liknande studie har gjorts i Indien. Man har studerat de synergieffekter man fått när man kombinerat ett kolloidalt silver med 19 olika antibiotika. I samtliga fall såg man synergieffekter och en kommentar man haft runt det hela är att kombinationsterapin nu även har effekt på virus - något som många antibiotiska preparat felaktigt skrivs ut för. Mycket av problematiken kring resistensutvecklingen hos antibiotika står att finna i det faktum att många läkare ordinerar antibiotiska preparat på olika sjukdomssymtom som har sitt ursprung i en virusinfektion. Antibiotika är som bekant overksamt mot virus och bidrar i dessa sammanhang bara till att förvärra resistensutvecklingsproblematiken.

Bactericidal activity of combinations of Silver–Water Dispersion™ with 19 antibiotics against seven microbial strains
A. de Souza, D. Mehta and R. W. Leavitt

Läs hela studien här: http://www.silverbiotics.com/peerReviews/926.pdf

Effekterna kommer säkerligen bland annat från det vi beskrev i de senaste breven till Livsmedelsverket - att silver behövs för vissa fysiologiska funktioner i immunförsvaret - typ ROS - Reactive Oxygen Species. Ett mineral som dödar svamp, virus och bakterier. Som dessutom leder elektricitet bäst av alla metaller och som kan lagra upp till 10 gånger mer syre än sin egen volym - detta mineral försöker myndigheterna påstå att kroppen inte använder? Kroppen innehåller silver och de som får tillskott får oftast ett bättre fungerande immunförsvar. Vad tror du själv? Kan det vara ekonomiska krafter bakom denna ovilja att ta till sig något som hela samhället kunnat dra nytta av?

Hur vore det om våra samhällskrafter tog tillvara denna kunskap och i ljuset av detta förbättrade de förutsättningar som vården har? Det lär nog dröja! Världen är full av inpinkade revir och politiker är inte direkt kända för att effektivisera vården. Silver i den form och mängd som vi säljer det är dock ett godkänt kosttillskott inom EU och det innebär att även svenska politiker måste följa den lagstiftning som EU beslutat om. Det är inte förrän i slutet av 2009 som det kan bli tal om att förändra reglerna för kosttillskottet. Detta har jordbruksministern meddelat Birgitta Eriksson (s) som svar på hennes önskemål om speciellt konsumentskydd mot det fullständigt "livsfarliga" silvervattnet. Detta i ett land där vi utan problem tillåter tobak, alkohol, aspartam, nitriter, sucralos, smakförstärkare och andra små nyttigheter. Ämnen som bevisats leda till cancer. Silverkulorna som finns i matbutikerna har man däremot inte kritiserat. Varje kula innehåller dagsdosen av Ionosil, dvs 300 mcg. Läkemedel dödar tusentals personer varje år i landet. Till och med vanliga huvudvärkstabletter skördar en hel del dödsoffer. Jordnötter och kött skördar liv, ändå ska man försöka förbjuda en produkt som mest av allt liknar vanligt mineralvatten. Man vet att i USA dör uppemot 300.000 personer årligen av läkemedel. Man silar mygg och sväljer kameler. Som tur är är inte alla konsumenter lika blåögda som våra samhällsledare vill tro att dom är. Här är i alla fall jordbruksministerns svar:

Svar på fråga

2007/08:366 Silver i hälsokost och skyddslagstiftning för konsumenter

Jordbruksminister Eskil Erlandsson

Birgitta Eriksson har frågat integrations- och jämställdhetsministern vad hon avser att ta för initiativ för att skydda konsumenterna mot vissa kosttillskott såsom silver. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

EU:s kosttillskottsdirektiv (2002/46/EG) som antogs under den förra regeringen, syftar främst till att stärka konsumentskyddet och att se till att de kosttillskott som finns tillgängliga på marknaden är säkra och av god kvalitet. För att bland annat motverka felaktig eller falsk marknadsföring av kosttillskott eller livsmedel har en ny EU-förordning nyligen antagits – Europaparlamentets och rådets förordning om närings- och hälsopåståenden (1924/2006/EG). Förordningen underlättar för företagen att korrekt utforma sin marknadsföring.

Kosttillskott som tillhör kategorin livsmedel, kräver i dag inget försäljningstillstånd eller godkännande från Livsmedelsverket. Det är varje producents och importörs ansvar enligt produktansvarslagen och livsmedelslagen att inte saluhålla produkter som kan ge upphov till hälsorisker. Ämnet silver (kolloidalt) finns för närvarande med på Europeiska kommissionens lista över substanser som tills vidare får användas i kosttillskott i avvaktan på en utvärdering av Europeiska livsmedelsmyndigheten (Efsa). Den väntas i början av 2008.

Regeringen anser att frågan ska hanteras på EU-nivå och att man bör avvakta Efsas utlåtande. Kosttillskott är ett harmoniserat område och Sverige kan därmed inte agera på egen hand genom att införa strängare regler än övriga medlemsstater inom EU.

Inkom: 2007-11-29
Överlämnad till Jordbruksminister Eskil Erlandsson (c).
Besvarad: 2007-12-05